manolito68

Jag tycker det är skönt att det är fredag, för vilket jobb jag än har går inget upp mot att vara ledig ett par dagar, att inte behöva gå upp mitt i natten som det känns, att slippa som en Zombie ta sig ut i badrummet för att skaka liv i sig själv

När jag började jobba klockan sju på morgonen var det en fruktansvärd plåga, spelade ingen roll att man fick gå hem tidigare, att börja redan klockan sju var inte hälsosamt, när jag bytte fick jag välja själv och valde att börja klockan nio, det störde mig aldrig att arbetet varade ända till sex på kvällen, det var aldrig en plåga att stiga upp, nu har jag bytt jobb igen, och nu föll lotten på mitt emellan, och trots att det snart gått ett halvår har jag ännu inte hittat rätt och tycker det är en plåga att stiga upp

Därför är det skönt att det är helg, inte så att jag går och längtar och hoppas att det snart är fredag, det är att önska livet ur sig själv att alltid längta framåt hela tiden

Men egentligen är jag nog inte en morgontrött människa, problemet är nog snarare att det är så svårt att gå och lägga sig, hör många som lägger sig runt tio, och en del ännu tidigare, jag fixar bara inte det, visst händer det att jag däckar av dessa tider, men då har det varit dåligt med sömn allt för länge, sällan kommer jag i säng före midnatt, och ringer klockan då vid strax efter sex förstår alla att morgontrött inte är rätta ordet utan snarare bara jävligt trött

Jag skulle vilja ha livet utan väckarklocka, sova tills jag vaknar och utsövd sedan ta mig till jobbet, men risken skulle väl bli att jag inte kom iväg alls..

/Magnus

Så har eländet kommit, eländet som kommer att vara ända fram till våren kanske dyker upp, eländet heter vinter och är lika ovälkommen varje gång

Nu när den vita skiten ramlat ner var det hemskt att ta sig till jobbet, först behövde man skrapa rutorna, sedan var man tvungen att köra sakta som fan för att komma någonstans överhuvudtaget, och väl inne i staden trodde man det skulle gå enklare, att dom hade gjort något åt det, men där hade man ju fel, det var sörjigt värre och jag fick köra omvägar för att inte köra fast, väl framme bestämde jag mig för att ge upp, ge upp mina sommardäck

Jag brukar alltid streta emot så länge det bara går för att undvika att byta lite dubbdäck, men i år blev det rekordtidigt, men en sådan hemsk resa som det var inne i staden orkar jag bara inte en gång till, så nu ligger dom på och för oväsen..

Rutorna på bilen tror jag att jag skrapat tre gånger idag, minst, och väl hemkommen var det dags att skotta bort det vita skiten från uppfarten, en timma höll jag nog på, och då var det egentligen inte så värst mycket som hade hamnat där

Finns det något positivt att säga då, och svaret är ett enkelt nej, ljusare säger någon, tänd en lampa säger jag, vackrare säger någon, köp ett vykort eller en tavla att titta på säger jag

Dessutom fryser jag och det kostar en massa pengar att värma upp huset

Jag längtar till våren redan, och ändå har det bara börjat, har vi tur är det bara tre månader det handlar om har vi otur kan det bli fem..

/Magnus

Söndag idag, och definitivt den mest underskattade dagen, den är så mycket mer än bara en väntan på måndagen, det är många år sedan söndagen var en plåga, inte för att det var söndag utan att man allt som oftast tyvärr var bakis

Men, den tiden är förbi, och tack gode gud för det, det klarar jag mig gott utan

Söndagen är avkopplingens dag, dagen då man får njuta av att bara vara ledig, och jag har verkligen lärt mig att uppskatta det, att bara tycka det är underbart att det är söndag, utan några förpliktelser eller utan några krav på att något måste hända

Idag skulle jag kunna säga att jag inte gjort någonting, och att jag njutit av det

Men, idag var ingen vanlig söndag, idag har jag hjälpt sambon med trädgården, inte för att jag måste utan för att jag tycker det är trevligt, ganska skönt och avkopplande

Jag kanske låter gammal trist och grå, men det är väl en del av livet, att uppskatta olika saker i olika perioder av livet, som drygt fyrtio år som man är hade jag skämts om jag tyckt utelivet varit viktigast och att det varit helt ok att vara bakis söndag efter söndag

Söndag går också i gräsänklingens tecken, bara att få äga fjärrkontrollen själv gör att söndagen blir en skön dag, att få zappa hur mycket man vill, att få kolla på hur mycket sport man vill

Och till er som inte lärt er hoppas jag att ni snart kommer lära er att uppskatta denna dag, den är för bra för att inte njutas av..

/Magnus

Att åka och handla har jag aldrig haft något emot, som ungkarl visste man alltid vad man skulle ha och visste precis vad det lilla man behövde fanns, med andra ord en ganska enkel värld

När sambolivet började blev det en självklarhet att sambon skötte storhandlingen, inte för att jag tyckte så utan för att hon helt enkelt ville, och hon ville inte ens ha med mig, hon ville väl gå i lugn och ro och inte ha med en som var som en superstressad barnunge som frågar hela tiden om vi inte är färdiga snart

Men, det lilla småhandlandet i veckorna som mjölk, bröd, smör och lite pålägg är min syssla och en ganska enkel sådan, dels för att hon inte har körkort och dels för att det är en enkel uppgift som t.o.m jag klarar

Värre blir det dom gånger jag skall göra en större handling, som gul lök t.ex, vet inte hur många gånger det tog innan det blev rätt, visst fan vet jag hur en gul lök ser ut, och därmed trodde jag saken var biff, men en gul lök får inte vara för mjuk enligt sambon, och hur vet jag om den är det, jag minns hur jag känt och känt på lökarna, men aldrig lär jag mig det

Kyckling är ett annat bestyr, har kommit hem med kyckling som var helt fel att sambon inte ens vågade äta det, igår var det dags igen, kyckling finns det ju en uppsjö av olika alternativ, med eller utan innerfilé, sen stod det kycklingbröstfilé, inte ett alternativ till, har ingen lust att komma hem med fel kyckling en gång till, bäst och ringa sambon, (hur sjutton gjorde dom innan mobilen fanns), men jag var tydligen för långt in i affären att den inte funkade, eländes elände tänkte jag, men lyckades till slut få tag i henne och rätt fågel hamnade i korgen, bara ett problem kvar, potatisgratäng hade jag själv önskemål om, men vad hade dom gömt den, hittade den inte, ringde sambon igen, efter ett stunds diskuterande insåg vi att vi inte var i samma affär, men det löste sig och middagen blev god, och kanske jag till slut lär mig vad som är rätt och fel i allt vad det gäller handling

Apropå mat, ikväll är det hockey i den stora staden, och mitt i det ringer min matklocka, hade det varit för några år sedan hade jag löst det med att äta innan eller på matchen, för då var hockey det viktigaste som fanns att mat inte kunde hindra mig, då svalt jag hellre än att jag skulle missa en hockeymatch, minns att jag t.o.m gått på begravning samma dag som jag varit på hockey, men tiderna förändras, och hockey är inte lika viktigt idag

Jag kom på mig själv i veckan att jag t.o.m funderade på att skita i hockeyn eftersom det krockade med vår lördagsmiddag, minns att jag nästan hamnade i chocktillstånd då jag insåg att mat blivit viktigare än hockey, eller var det att rutiner blivit viktigare, vilket fall som helst har jag fortfarande svårt att bestämma mig om hockeyn idag är tillräckligt viktig för att rubba min matklocka ikväll

/Magnus

Min systerdotter har för ett tag sedan fyllt myndig, och nyligen tagit körkort, och verkar vara den lyckligaste tjejen i världen, men körkort är frihet

Det är på barn man märker att man blir gammal, det känns inte så längesedan den där snöiga aprildagen för nu över arton år sedan hon kom till världen, men det är en annan historia

Nu till hennes morfar, min pappa, han oroar sig över att hon gör av med alla sina pengar på bensin, men jag sa till honom att hon kommer aldrig att lyssna på dig om det, hon är ung hon måste själv upptäcka att det är dyrt, är övertygad om att han själv satt mil efter mil i sin nya bil för nästan ett halvt sekel sedan, men det har han säkert glömt, glömt hur det var att vara ung, hur det var att vägra lyssna på kloka ord som man egentligen borde ha gjort

Men, livet hade varit för enkelt om man hade varit ung och klok som en 40-åring istället för ung och dum, och säkert hade det varit rätt trist också, så hennes mil bakom ratten kommer att bli många nu i nyhetens behag, eller rättare sagt i frihetens tecken

Själv satt jag inte så många mil bakom ratten, eller har jag som farsgubben glömt hur det var, men jag har aldrig varit speciellt förtjust i att köra bil. Däremot minns jag hur jobbigt det var att ta körkort, inte för att jag behövde massvis av körtimmar utan för att jag var så satans nervös inför varenda lektion, jag ville bara gå därifrån, smita ut bakvägen eller bara gå upp i atomer, men det gick inte, inte bara för att det var omöjligt utan att jag hade också ett ansvar

Min pappa fick strida mot många läkare och förståsigpåare som inte tyckte jag skulle ha körkort, men pappa gav sig inte och till slut vann han sin kamp, efter många sorger och bedrövelser, det är då man får bita ihop, bita ihop för sitt ansvar, ett ansvar att inte svika någon som kämpat så hårt, så jag slog två flugor i en smäll, fick mitt körkort som den late och fege man är säkert aldrig tagit om det inte var för sitt ansvar

Idag över tjugo år sedan jag tog mitt körkort, kan jag fortfarande sitta i min bil och få ett litet leende av lycka för att jag har mitt körkort, livet blir så mycket enklare med det, frihet helt enkelt..

/Magnus

Jag har sett folk vara på samma arbetsplats från sin först dag till den sista, vilket slutade på 45år, jag ser folk som passerat 20-25år på samma plats, många av dom vill byta, men tröskeln har blivit alldeles för hög för att kliva över, tryggheten har blivit viktig, viktigare än att våga prova, prova om gräset är grönare på andra sidan..

Och visst kan gräset vara det ibland, men varför folk bör byta jobb är inte bara för ett bättre jobb, en ny arbetsplats är så mycket mer, en erfarenhet rikare, nya människor, ny miljö

Den rädde är orolig för att misslyckas att det skall bli sämre, den våghalsige inser att varje ny upplevelse är bättre än att inte försökt

Jag trodde efter över tio år på min första arbetsplats att jag blir för alltid kvar, bara det gjorde mig deppig, men lyckan ville annat och nu har jag bytt jobb igen, och jag är övertygad om att jag inte kommer vara där till pensionen, jag är alldeles för rastlös för att det ska ske, men vad morgondagen vill återstå att se och jag är varken orolig eller rädd för den

Att komma till en ny arbetsplats är så mycket nya intryck, nya människor som man först måste lära sig namnen på, och sedan måste man lära sig hur man skall prata med dom, på en fabrik kan man vara på ett sätt, på ett kontor på ett annat, alla människor har sin charm..

En annan sak som säkert är typiskt svensk är en arbetsplats matsal, där det inte gäller att sätta sig på fel stol, för det kan vara någon som haft den i allt för många år, och förstöra den personens dag eller t.o.m vecka vill man ju inte

Kan jag då försvara dom som är på samma arbetsplats år ut och år in på något sätt, och svaret är enkelt, nej det kan jag inte, hur bra man än må ha det, så bör man byta jobb minst en gång i livet, för varje gång så kommer man att utvecklas en bit som människa

För det värsta som kan hända är att man får gå tillbaka med svansen mellan benen till sitt gamla jobb och hoppas dom vill ha tillbaka en

VÅGA!!!

/Magnus

Att gå på fest, och framför allt viljan att gå på fest har dött ut för längesedan, jag tycker allt som oftast det är bara tråkigt trots att det inte längre händer så ofta, men ibland vill sambon det då hon blir bjuden till sina vänner, och har jag inget annat för mig brukar jag hänga med som chaufför åt henne i första hand

Man har sällan roligare än vad man gör det till, och det är i och för sig sant, men för att man skall tycka festen är trevlig behövs det även trevliga gäster, för hur man än försöker kan man inte trolla med andra människor och det har väl varit lite si och så med de fester jag följt med på

Igår var det dags igen, och festen började verkligen sådär, och jag tänkte att herregud det här kommer att bli en riktigt lång kväll, och efter middagen som serverades så föreslog värdinnan att vi skulle spela spel, jag har totalvägrat det då den lilla damen har levt rövare varje gång vi spelat någonting, men igår tänkte jag att va fan, låt henne få en chans igen och visa att hon kan sköta sig, och det gick riktigt bra och spelet var enkelt och lättsamt och passande för en fest, mycket lyckad del av festen

Efter det skulle vi gå ner i källaren och tävla, värdparet älskar det här med att ordna tipspromenader och tävlingar i allt möjligt, och oftast tycker jag det är sådär, jag tyckte det var kul som barn men har vuxit ifrån sådant, men igår var det julafton för mig, hela källaren var full av flipperspel, och det skulle vi såklart ha en tävling i, jag kom säkert sist, men brydde mig föga, när den var över gick alla upp igen, utom jag, jag blev kvar, och jag var lycklig, ingen fest i hela världen kan gå upp emot en källare full av flipperspel

Där stod jag själv och lirade timme efter timme och tyckte det var den bästa fest jag varit på länge, kanske är man en asocial jävel men det skiter jag i, jag tänker resten av livet alltid göra det jag tycker roligast, eller kanske det sambon tycker är roligast, men i övrigt får det vara

Jag hoppas det blir fest snart igen, för då går jag ner i källaren...

För ungefär två år sedan hade jag bestämt mig att jag ville utbilda mig, jag chockade mig själv, har aldrig tänkt den tanken en dag innan, och det över tjugo år sedan jag slutade skolan, men jag trodde jag hade fått ett sug tillbaka på det, jag visste vad jag ville plugga och det kändes helt rätt, men som tur var började jag bara med en kurs, en kurs på tio tillfällen, och jag var nog less på det innan jag var halvvägs, att plugga var lika hemskt som det var på 80-talet

För några dagar sedan dök det upp igen, hade jag varit tjugo år yngre hade jag velat utbilda mig tänkte jag, fast inte till samma sak som för två år sedan, nu har jag något annat som står mig varmt om hjärtat

Men, det spelar nog ingen roll hur gammal jag är eller vad jag vill bli, jag är helt enkelt både för lat och slö för att orka lägga den tid och energi som krävs för att skaffa mig en utbildning, och med största sannolikhet har jag hunnit hitta något annat jag vill bli långt innan jag är färdigutbildad

Så jag får nöja mig med det jag har, för i skolbänken kommer jag nog aldrig mer att hamna, hur gärna jag egentligen vill och drömjobbet skulle stå runt hörnet, latmasken kommer alltid vara starkare än viljan hos mig, tyvärr

Finns det ingen genväg någonstans?

/Magnus

Nyss hemkommen från Växjö där jag varit och kollat på hockey, visst var det trevligt och visst är det fortfarande kul att åka dit, men frågan är om man blivit gammal när live inte känns lika viktigt, när en match i tv-soffan känns betydligt trevligare trots att ishallen ligger runt hörnet

Men samtidigt är jag glad att jag inte blivit för bekväm att jag hellre stannar hemma än se någon hockey, men när alternativet finns vinner tv-soffan just nu, kanske blir det annorlunda med en ny hall, eller greppar jag bara efter ett halmstrå om att jag verkligen inte blivit för bekväm

Det fanns t.o.m en tid då man flängde runt och skulle se bortamatcher lite överallt, men avstånden har blivit längre och skall man jobba dagen efter är det verkligen inget alternativ, inte nu längre iaf

Jag har under året varit på en resa till Mariestad och speedway och en på hockey till Ängelholm, inga större resor, men när klockan passerat midnatt för längesedan innan man är hemma är det numera riktigt tufft när klockan ringer på morgonen, det är vid dessa tillfällen man märker att man inte längre är 20år

Tyvärr hinner man ju glömma mellan gångerna om hur jäkligt det är dagen efter om man måste upp tidigt och jobba, man borde lära sig att kroppen numera kräver sin sömn, och sovmorgon är ett måste, om inte det skall bli för jävligt

Visst blir det mer och mer sällan man är på resande fot, men utflykter är kul och borde ske oftare än vad det gör, och gör man bara som när jag var i Malmö vid två tillfällen i somras att man åker hem dagen efter så är det perfekt

Jag hoppas jag aldrig blir för bekväm för detta, men det kan vara svårt att göra en utflykt i tv-soffan, medan det går utmärkt att kolla på hockey lika bra där som på plats

/Magnus

Jag har alltid varit säker, helt säker dessutom, på att hus det är inget för mig, för mig lät det bara som en massa jobb, saker som går sönder, saker som alltid måste göras, och det kändes som att det är inget jag vill

Men, så händer det omöjliga, gumman min och jag börjar fundera, vi börjar kolla på lite hus, i stort sett varje dag kollar vi på hemnet.se och emellanåt åker vi på visningar, men inget känns tillräckligt bra, eller rättare sagt rätt, för ska vi flytta skall det inte vara något panikköp, det skall vara till något bättre än den lägenhet vi har, byta ner sig kommer aldrig på frågan

Och huset på Bokvägen hade vi aldrig tänkt och kolla på, det kändes inte rätt, men när vi tittat på ett hus som vi blev riktigt besvikna på sa vi till varandra att vi kan väl åka förbi och kolla på det iaf, och vi blev enormt förtjusta i läget, det var helt perfekt, huset var också helt ok

Så det som inte kunde hända hände, jag blev husägare, det kändes overkligt rätt länge minns jag, och visst var det jobbigt i början med allt strul som det var i början, de förra husägarna hade gett upp och många maskiner var tvungna att bytas ut

Men, totalt gillar jag att bo i hus, att klippa gräset är bara en trevlig motionssyssla, att vara ute i trädgården i allmänhet är trevligare än vad jag ens kunde drömma om

När man skall bestämma sig för hus tycker jag läget är överlägset viktigast, är man inte helt nöjd med vart huset ligger kan aldrig huset väga upp det mot ett halvtaskigt läge, sen finns det ju inget som är rätt eller fel, det viktigaste är att det känns rätt själv, jag minns i somras när jag gick ut på altanen och känslan var att vi bodde som sommarstugeläge, jag minns att jag då fick ett fånigt leende på läpparna och insåg att jag hade gjort ett av mitt livs bästa val

/Magnus