manolito68

Nyss hemkommen från Växjö där jag varit och kollat på hockey, visst var det trevligt och visst är det fortfarande kul att åka dit, men frågan är om man blivit gammal när live inte känns lika viktigt, när en match i tv-soffan känns betydligt trevligare trots att ishallen ligger runt hörnet

Men samtidigt är jag glad att jag inte blivit för bekväm att jag hellre stannar hemma än se någon hockey, men när alternativet finns vinner tv-soffan just nu, kanske blir det annorlunda med en ny hall, eller greppar jag bara efter ett halmstrå om att jag verkligen inte blivit för bekväm

Det fanns t.o.m en tid då man flängde runt och skulle se bortamatcher lite överallt, men avstånden har blivit längre och skall man jobba dagen efter är det verkligen inget alternativ, inte nu längre iaf

Jag har under året varit på en resa till Mariestad och speedway och en på hockey till Ängelholm, inga större resor, men när klockan passerat midnatt för längesedan innan man är hemma är det numera riktigt tufft när klockan ringer på morgonen, det är vid dessa tillfällen man märker att man inte längre är 20år

Tyvärr hinner man ju glömma mellan gångerna om hur jäkligt det är dagen efter om man måste upp tidigt och jobba, man borde lära sig att kroppen numera kräver sin sömn, och sovmorgon är ett måste, om inte det skall bli för jävligt

Visst blir det mer och mer sällan man är på resande fot, men utflykter är kul och borde ske oftare än vad det gör, och gör man bara som när jag var i Malmö vid två tillfällen i somras att man åker hem dagen efter så är det perfekt

Jag hoppas jag aldrig blir för bekväm för detta, men det kan vara svårt att göra en utflykt i tv-soffan, medan det går utmärkt att kolla på hockey lika bra där som på plats

/Magnus

är detta..

För så kan man kalla det..
Det som heter kvalserien..

För dom lagen som kommer från Elit..
Och måste kvala sig kvar för sin överlevnad..

Visst kan det vara skönt med en livlina..
Men, det känns nästan som en plågsammare död..

Kan jämföras med en stackars spindel..
Som man slår ihjäl...

Vilket är att åka ur direkt..
Istället för som med kvalserien..

Dra ut på lidandet..
Med att dra av den stackars spindel..
Ben för ben..

Kanske en enormt korkad jämförelse..
Men, det är nästan så det känns..

Jag önskar jag kunde gå i ide ett par veckor..
För att sedan vakna..

Och upptäcka att detta var en hemsk mardröm
Som egentligen aldrig hänt..

Men, men..
Jag har lidit en hel jävla säsong..

Så jag kan nog klara ett par veckor till..
Och hoppas på ett lyckligt slut..

Och gör det bara det..
Så kavlar vi upp ärmarna..

Och satsar stenhårt på en ny säsong..
Och då mot ett efterlängtat guld..

Skulle det sluta med en liten katastrof..
Kommer jag må dåligt ett bra tag..

För att så småningom bearbeta det..
Och hoppas på ett liv efter helvetet..

Att vara supporter är ett lidande...

Men, i år har det inte varit så viktigt..
Eller det kanske bara en förlorare säger..

För att skydda sig..
Mot ännu en förlust..

Men, det som är störst i år..
Är att favoritlaget finns i vardagsrummet.

Och inte sextio mil enkel resa..
Och ett helt äventyr ett par gånger i veckan..

Visst har jag sett dom under årens lopp..
Men, då har det varit ett fåtal gånger per år..

I år lirar dom hemma hos mig..
Varenda match..

Det är den största segern..
Större än ett SM-Guld..

Visst älskar jag att vinna..
Men, att få se dom trots att dom finns långt bort..

Det är lycka och glädje..
Det är kärlek..

Om detta nu fortsätter åren framöver..
Då tänker jag bli gammal..

För man vill ju inte sluta..
När livet är som bäst...