manolito68

Det är fredagsmorgon och det är dags att lämna Gävle för sista gången på den här resan, och dessutom en resa till Borlänge utan ett enda tågbyte, som vanligt vaknade jag innan klockan ringde, men ändå inte i ottan denna gång, han som låg och sov när jag kom hem har nu vaknat till liv och jag upptäcker att han har sitt ursprung runt mina hemtrakter, jag säger det till honom och då visar det sig att han jobbar med språk och dialekter, det blev ett intressant samtal med honom, en intressant människa man träffar en halvtimma i sitt liv och kommer att minnas honom många år framöver, honom hade jag aldrig träffat någonsin om jag inte rest själv, att resa själv känns omöjligt för de flesta, för mig var det alternativet mot att stanna hemma, så här i efterhand är det verkligen att rekommendera, man blir oftast mycket mer öppen för att släppa in nya människor i sitt liv i jämförelse om man reser med någon

Resan mot nästa mål gick smärtfritt och väl framme i Borlänge väntade en tuff uppgift, på tidigare platser hade jag haft karta, men av någon anledning försvann den över Borlänge, och det skulle verkligen bli kämpigt, dessutom var det riktigt kallt, visst kunde jag tagit en taxi redan när så hade saken varit ur världen, men envis likt en åsna så skulle jag lösa det, och trots att det blev många felbeslut så kom jag fram och kände mig överlycklig över att jag fixade det, det borde verkligen inte gått med världens sämsta lokalsinne

Borlängeboendet var det enda jag hade bokat via internet, och jag borde ha ringt och kollat upp så det inte var några problem, men jag ringde damen som hade hand om det på morgonen innan jag lämnade Gävle, hon hade missat min bokning men som tur var gick det att lösa, och hon undrade om jag ville ha ett eget rum, jag trodde hon ville vara snäll men det handlade tydligen bara om att hon ville tjäna mer pengar, hon sa att jag kunde ringa när jag var framme så skulle hon berätta var nyckeln fanns och var jag kunde lägga pengarna för rummet, då talade jag om att jag ju redan betalt på internet, visst ja sa hon, väl framme och inne i värmen på vandrarhemmet ringer jag henne, och samma visa utspelar sig igen, hon undrar om jag vill ha ett eget rum och var jag skall lägga pengarna för rummet, fortfarande tänker jag inte låta henne tjäna mer pengar på mig, det räckte att Örebro blåste mig, och fortfarande hade jag betalt via internet, och hon lätt lika förvånad igen, jag blir tyvärr tvungen att ringa henne igen, kille som bott i mitt rum tidigare vill lämna pengarna till mig så jag kan ge dom till ägarinnan, fattar fortfarande inte att han vågade lita på mig med det, men jag vill bli av med dom så fort jag fått dom att jag ringer damen igen, hon blir också snopen och tycker det var ärligt av mig, hon berättar var jag kan lägga pengarna och säger att jag kan lägga mina pengar där också, den här gången bryr jag mig inte ens om att kommentera det.

Från Vandrarhemmet ner till centrum är det skyltat och när man nu hittar är det bara drygt en kilometer, det går riktigt fort när det är raka spåret, men det är riktigt kallt och t.o.m med jag knäpper igen jackan så mycket det bara går, jag får i mig en bit mat och försöker få någon att skjutsa ut mig till travbanan, allt för att undvika en svindyr taxi, för det är långt med 6 km i svinkalla Dalarna, det blir tyvärr taxi och den är svindyr i mitt tycke, det blev dubbelt så dyrt som vad jag hade spekulerat med, men jag hade inget val

Väl på travbanan kommer första chocken, det är knappt en enda människa där, visst är jag tidig men tiden går och inte kommer det fler, folk har blivit precis som jag själv väldigt bekväm, det är smidigare att sitta framför datorn och spela på loppen samtidigt som du kan det live där också, men nu är jag där och något skulle jag ju göra denna hockeyfria dag, och det är bara att erkänna, trav är bara roligt i min värld när dom springer som jag vill, och trav kan vara riktigt segt också, särskilt när man förlorar, men den inställningen handlar nog mest om mig själv, för de lopp man vinner går det väldigt fort till nästa, kvällen slutar på en förlust på ganska låga 250kr, och kan man inget om hästarna som kör där för dagen är det svårt att gå med vinst, en väldig tur kan ju rädda en men oftast är det inte så, jag lärde mig något på Rommetravet i alla fall, i södra Sverige har vi i stort sätt aldrig kallblodshästar, men här var det en 3-4 lopp med dessa, och i efterhand skulle man spelat hårt på favoriterna i dessa lopp, en kallblods favorit kan man lita på, och trots att det var längesedan jag var på trav, riktigt längesedan så fick jag ingen smak för det, säkert handlar det också om hur det gick, jag minns att jag för ca 15 år sedan planerade en sådan här resa i travets tecken, nu blev den aldrig av men bara det att jag funderade får en ju att inse att man hade ett stort intresse för det just då

När travet började närma sig sitt slut tänkte jag kolla om det var möjligt att få skjuts tillbaka av någon istället för den där svindyra taxin, jag fick napp med en gång, trodde jag i alla fall, jag såg att han gick i väg men trodde han skulle komma tillbaka, den fege ynkryggen klarade inte av att säga nej utan smet istället, jag försökte med ett par till men dalmasen är knappast intresserad av att tjäna en hundring extra, jag insåg rätt snabbt att jag lämnat Småland för ett bra tag sedan och det blev en ny svindyr taxi i den svinkalla Borlängenatten, när jag kom tillbaka till vandrarhemmet förstod jag att för första och enda natten skulle jag få ett eget rum, trots att jag inte betalt för det, jag kollade en liten stund på tv, men slocknade rätt snabbt, det hade varit en lång dag igen med många nya händelser och nya intryck

/Magnus

P.S förlåt prästen att jag inte skrev mer om trav D.S

När man skall försöka återberätta fem dagars händelser är det svårt att komma ihåg allt och det blir lätt att man glömmer något, därför borde jag skaffa mig en diktafon, ser kanske lite löjligt ut men är nog väldigt bra att ha, får fundera på om jag inte ska skaffa en sådan

Två saker jag kommit på från de två första dagarna som kanske inte är så mycket att skriva hem om, men dom små händelserna är många gånger lika viktiga och roliga att komma ihåg, varje ny händelse och upplevelse gör livet rikare, för vid lunchtid på tisdagen, min första resdag runt Linköping var det nog knackas det på min rygg och en dam undrar om jag kan hjälpa henne med att öppna hennes lunch, en konservburk som tydligen var svår då hon skadat båda sina handleder, den andra händelsen var i Örebro på Burger King, det var ett gäng tjejer i 13-14 års åldern som satt vid bordet jämte, det sorgliga var ett skryt som säkert impade på övriga tjejer just då, men som den skrytsamma tjejen kanske kommer få ångra många gånger om resten av livet, hon skröt om hur en annan tjej lärt henne dra halsbloss, min fundering var över att det fortfarande är häftigt, det är 2010, är människor inte mer upplysta om hur farligt det är än att de fortsätter att gå i denna fälla

Även dag tre när jag vaknar i Örebro är det klart innan klockan skall ringa denna dag, kanske beror det på att mina rumskamrater är uppe tidigt och ger sig i väg, och då kanske det inte gör så mycket, det är skönt att få vara själv när man skall göra sig i ordning för ny dag och nytt äventyr, denna dag är det dags att åka tillbaka samma väg som jag kom dagen innan, det är åter dags för en ny match med Brynäs i Gävle, en stad jag nu känner sedan mitt besök två dagar tidigare, resan Örebro mot Stockholm går som planerat, det är resan Stockholm mot Gävle som blir den första stora och faktiskt enda förseningen på hela resan, 1,5 timme blir vi stående på Stockholm central, med mina breda marginaler hinner jag aldrig bli nervös att jag skall missa kvällens match, däremot missar jag i vilken vagn jag skall sitta med min onumrerade biljett, jag tänker att jag sätter mig väl på första bästa och får flytta omkring om jag måste, det visar sig efter en stunds resande att jag satt mig på min tåggrannes minsta dotters plats som bara är ett halvår gammal och knappast behöver den själv, tur för mig, och trevligt blev det också då tjejen med dom resande barnen där den andra var tre år, var boendes i Älmhult och på väg precis som jag till Gävle var mycket trevlig och resan till Gävle försvann, när vi närmade oss Gävle höll det på att gå på tok för henne och hon höll på att inte komma av där hon skulle, jag var grymt imponerad av henne som reser själv från Älmhult till Gävle med två små barn, jag som har problem att hålla reda på mina två väskor

Väl framme i Gävle skall jag besöka ett företag som var våra leverantörer av biljettsystemet när jag jobbade på Lakers, hade inte varit och hälsat på dom tidigare i Gävle och hade lovat att göra det när jag kom dit, fick skjuts av dom både från tåget och sedan tillbaka, vilket var väldigt snällt, trevligt var det också att hälsa på dom och få ett ansikte på alla som man haft att göra med i många år, det sämsta med att inte själv kunna styra över när man skall åka hit eller dit när man är beroende av skjuts blir det saker som inte blir som man tänkt sig, den här dagen var kanske den trevligaste av dom alla, men med maten gick det på tok och inte alls gick som jag hade planerat, men hungrig behövde jag såklart inte vara då det fanns mat uppe i arenan, men om jag är som skalman med en matklocka blir det jobbigt när den inte funkar, men med lite mat i sig på fel ställe och en ny hockeymatch framför mig var det glömt, själva matchen var lika bra som den första i Läkerol Arena, med en seger blir man givetvis gladare, men det är mitt i matchen jag kommer på mig själv sittandes på läktaren med ett stort leende, det är här med mitt stora Brynäshjärta jag känner mig hemma, det är här jag önskade att jag kunde sitta varje gång Brynäs spelade hemma, tyvärr är det för långt, men jag inser att jag måste verkligen ta mig till mitt ”hockeyhem” fler gånger

Efter matchen står som vanligt bussen utanför och väntar på att ta mig och andra supportrar att ta oss till centrum, tack Brynäs tack Gävle, och väl där nere hittar jag numera utan problem tillbaka till min sovplats, när jag lämnade mitt rum tidigare under dagen var jag ensam, när jag kom tillbaka låg redan en och sov i rummet, och då valde jag att gå ut i köket och ringa ett samtal, och när jag kom tillbaka efter en halvtimma hade det dykt upp en till, så var det rummet också fullt, jag är förvånad över hur många som verkar bo på vandrarhem, inte kanske just att man bor på det, utan i december

Efter tre dagar och tre hockeymatcher blir det nästa dag dags för en hockeyfri dag och istället trav, men det är en annan historia

/Magnus

När jag vaknar är det onsdag morgon, jag hade ställt klockan på 07.00, och tåget gick mot nästa destination klockan 10.00, tre timmar kan låta mycket, men här skulle inte något lämnas åt slumpen, bättre att sitta på stationen en timma än att behöva springa och hoppa på det i farten.

Och trots att klockan var ställd på tid i ottan vaknar jag innan klockan ringer och det kändes såklart snopet, kanske var det lite oro över hur dagen skulle gå som gjorde att sömnen blev som den blev

Min gode rumskamrat sov en gris medan jag höll på och göra mig i ordning för avfärd, och trots att han hade lovat att hjälpa mig med vissa saker hade jag inte hjärta att väcka honom, och bra karl reder sig själv, och det var inte nog med framgångar denna vinter förmiddag i Gävle, utan karta och utan att gå ett steg fel hittade jag direkt till stationen och tuppkammen slog i taket rejält

Men, väl på tåget var jag inte allt för populär när jag skulle slänga upp min väska på bagagehyllan och missar och en kille håller på att få den i huvudet, kan säga att han såg allt annat än impad ut

Och att åka tåg från Gävle till Örebro är inte alltid så smidigt, återigen måste jag åka tåg till Stockholm för byte mot Örebro, den här gången fick jag leta upp rätt spår, men jag tycker verkligen det är enkelt och förstå hur spåren är uppbyggda, det är definitivt inte någon förläst stackare som krånglat till det, och även denna dag flyter tågen på bra och jag är i Örebro på utsatt tid, och trots att jag innan bott på detta vandrarhem och även hade en karta i min hand ville det inte mig väl denna gång, det tog mig över en timma att hitta rätt, men fram kom jag, något frusen men ändå rätt nöjd att jag med världens sämsta lokalsinne lyckas till slut, när jag kommer upp på mitt rum, rummet som jag blev lurad på 50kr mer än vad jag skulle betala var denna gång tomt, och kanske skulle jag slippa rumskamrater denna gång, jag tog mig lite vila innan jag gav mig ut i Örebro centrum, och när det gäller mat och Burger King då behövs ingen karta, då går jag som radiostyrd dit, och visst kände jag igen en del från Örebro centrala delar sedan jag var där för ungefär ett och ett halvt år sedan, och Örebro är säkert inget undantag, en fredagskväll i juli är mycket roligare än en onsdagskväll i december, folk såg ut och lida i vinterkylan, i sommarkvällen var det tjo och tjim och glada skratt med massor av människor på stans alla uteserveringar, inget snack om när man skall besöka Örebro i alla fall, mätt och tillbaka på vandrarhemmet var första och enda gången jag kände mig lite rastlös på hela veckan, jag skulle vänta på min skjuts till Örebro Ishall för att slippa gå de två kilometer enkel resa till hallen, två kilometer kan låta löjligt men inte en svinkall kväll i Örebro

Det var kul att se en bortamatch för Växjö och träffa lite känningar i från hembygden, matchen i sig var helt ok trots att resultatet inte blev vad man kunde önska, det är och var hela tiden upplevelsen som var viktigast istället för resultatet, sen blir man givetvis gladast om laget vinner, jag fick skjuts tillbaka och det var aldrig aktuellt att bege sig ut i Örebronatten, utan upp på rummet och ladda för en ny dag och en ny resa och ny upplevelse med nya människor, och nya människor fick jag möta när jag kom upp på rummet, två killar som inte kunde ett ord svenska, dom verkade inte så sugna på att prata eller var det min dåliga engelska som skrämde dom, det blev sömn strax efter detta och när jag vaknade var dom på väg därifrån

Men det tillhör nästa dags historia

/Magnus

Hade tidigt i höstas hittat en fantastisk vecka med fyra hockeymatcher på fem dagar och den lediga dagen skulle det bli trav, så fem fullspäckade dagar skulle det bli.

Men, skulle jag kunna få med mig någon på denna underbara resa, jag frågade och frågade, men när jag inte fick ett nej fick jag en dålig ursäkt, det kändes hopplöst och skulle jag behöva ställa in, jag funderade och tänkte, va fan inte kan jag bara ge upp utan jag bestämde mig för att åka själv, något jag aldrig gjort, och många tyckte jag var konstig, men det sket jag i och beställde min resa och mitt boende

Jag hade tagit en veckas semester och under måndagen skrevs det ut kartor i massor, jag är värdelös utan dessa verktyg, jag hittar ju knappt i min egen hemstad, hur skall jag då hitta något överhuvudtaget 60 mil hemifrån, jag kände mig väl förbered och inte speciellt mycket resfeber infann sig

På tisdagsmorgonen var det så dags, att ge sig i väg med tåg, och vinter och SJ är tyvärr ingen bra kombination, och det började inte bra, min kortaste resa från Växjö till Alvesta började inte bra, tåget var försenat en kvart och mitt tåg vidare mot Fjollträsk hängde löst, men som tur var väntade dom in oss, men jag hann bli lite stressa då jag höll på att stiga av åt fel håll, jag vänder mig snabbt och far fram som en ångvält genom tåget och höll på att springa ner en äldre dam i närmare 100-årsåldern, och jag skäms ännu mer när jag satt mig till rätta i tåget och denna dam som knappt hade styrfart framåt kom i lugn och ro och satte sig i samma vagn som mig, och hade jag inte haft så bråttom hade jag kanske inte tappat min biljett, jag hade varit så nog och hållt så hårt i den, men nu när jag blev stressad så försvann all försiktighet, konduktören verkade tro att han fått med en fripassagerare, men när läget kändes som mest kritiskt så hittades biljetten liggandes på golvet av en medpassagerare och allt var frid och fröjd, så nu var det bara att koppla av och njuta av tågresan, och den gick riktigt fort upp till huvudstaden för byte av tåg och färd mot Gävle, som den amatör man nu är var man glad att tåget stannade på samma spår som jag skulle åka vidare med, tåget mot Gävle var sämre och trängre men annars rullade det också på smärtfritt och jag kunde inte förstå all kritik SJ fått, väl framme i Gävle så var det dags att ta fram kartan, jag tänkte att nu blir det en tuff sak att hitta, men jag hade massor av tur och gick rätt att jag var framme fortare än jag han tänka

När man väljer vandrarhem och åker själv finns chansen att man får dela rum med någon om man nu inte betalar en massa extra för att få enkelrum, men jag var nog rätt naiv och tänkte att det är väl bara jag som är ute och reser så här i december, men det var tydligen redan en som bodde i samma rum som mig, men strunt samma tänkte jag och bäddade min säng och gav mig sedan ut på stan, och nästan det första jag sprang på denna tisdagskväll var julbocken himself, och blev lite impad att den fortfarande inte brann, och jag tänkte inte tutta på, jag skulle ju på hockey, och här skall Gävle få ett jättestort plus, var tionde minut från två timmar innan nedsläpp går det en buss upp till Läkerol Arena, och jag var tidigt ute, tror t.o.m att jag åkte med första bussen upp, kom så tidigt att jag kom in utan att visa upp någon biljett, hade jag kommit lite tidigare hade jag kanske blivit uttagen i laget, men bara att gå omkring och titta på allt gjorde att det snart var nedsläpp och jag skulle få sitt mitt kära Brynäs på hemmaplan, en helt ok match blev det och vinst också till slut, efter matchen gick bussen åter mot centrum, vilket är suveränt, det var inte gratis men det var värt varenda krona, men när jag väl kom till centrum insåg jag att uppståndelsen med julbocken hade gjort att jag glömt hur jag gick ner till centrum, som tur var hade jag kartan med mig, men det blev en liten omväg i den Gävliska vinternatten, väl hemma hade min rumskamrat dykt upp, han var visst på hockeyresa precis som jag, tydligen finns det mer tokstollar som tar semester för hockeyns skull

Fortsättning följer imorgon hur dag två blev till..

/Magnus

Jag tycker det är skönt att det är fredag, för vilket jobb jag än har går inget upp mot att vara ledig ett par dagar, att inte behöva gå upp mitt i natten som det känns, att slippa som en Zombie ta sig ut i badrummet för att skaka liv i sig själv

När jag började jobba klockan sju på morgonen var det en fruktansvärd plåga, spelade ingen roll att man fick gå hem tidigare, att börja redan klockan sju var inte hälsosamt, när jag bytte fick jag välja själv och valde att börja klockan nio, det störde mig aldrig att arbetet varade ända till sex på kvällen, det var aldrig en plåga att stiga upp, nu har jag bytt jobb igen, och nu föll lotten på mitt emellan, och trots att det snart gått ett halvår har jag ännu inte hittat rätt och tycker det är en plåga att stiga upp

Därför är det skönt att det är helg, inte så att jag går och längtar och hoppas att det snart är fredag, det är att önska livet ur sig själv att alltid längta framåt hela tiden

Men egentligen är jag nog inte en morgontrött människa, problemet är nog snarare att det är så svårt att gå och lägga sig, hör många som lägger sig runt tio, och en del ännu tidigare, jag fixar bara inte det, visst händer det att jag däckar av dessa tider, men då har det varit dåligt med sömn allt för länge, sällan kommer jag i säng före midnatt, och ringer klockan då vid strax efter sex förstår alla att morgontrött inte är rätta ordet utan snarare bara jävligt trött

Jag skulle vilja ha livet utan väckarklocka, sova tills jag vaknar och utsövd sedan ta mig till jobbet, men risken skulle väl bli att jag inte kom iväg alls..

/Magnus

Jag har sett folk vara på samma arbetsplats från sin först dag till den sista, vilket slutade på 45år, jag ser folk som passerat 20-25år på samma plats, många av dom vill byta, men tröskeln har blivit alldeles för hög för att kliva över, tryggheten har blivit viktig, viktigare än att våga prova, prova om gräset är grönare på andra sidan..

Och visst kan gräset vara det ibland, men varför folk bör byta jobb är inte bara för ett bättre jobb, en ny arbetsplats är så mycket mer, en erfarenhet rikare, nya människor, ny miljö

Den rädde är orolig för att misslyckas att det skall bli sämre, den våghalsige inser att varje ny upplevelse är bättre än att inte försökt

Jag trodde efter över tio år på min första arbetsplats att jag blir för alltid kvar, bara det gjorde mig deppig, men lyckan ville annat och nu har jag bytt jobb igen, och jag är övertygad om att jag inte kommer vara där till pensionen, jag är alldeles för rastlös för att det ska ske, men vad morgondagen vill återstå att se och jag är varken orolig eller rädd för den

Att komma till en ny arbetsplats är så mycket nya intryck, nya människor som man först måste lära sig namnen på, och sedan måste man lära sig hur man skall prata med dom, på en fabrik kan man vara på ett sätt, på ett kontor på ett annat, alla människor har sin charm..

En annan sak som säkert är typiskt svensk är en arbetsplats matsal, där det inte gäller att sätta sig på fel stol, för det kan vara någon som haft den i allt för många år, och förstöra den personens dag eller t.o.m vecka vill man ju inte

Kan jag då försvara dom som är på samma arbetsplats år ut och år in på något sätt, och svaret är enkelt, nej det kan jag inte, hur bra man än må ha det, så bör man byta jobb minst en gång i livet, för varje gång så kommer man att utvecklas en bit som människa

För det värsta som kan hända är att man får gå tillbaka med svansen mellan benen till sitt gamla jobb och hoppas dom vill ha tillbaka en

VÅGA!!!

/Magnus

Att gå på fest, och framför allt viljan att gå på fest har dött ut för längesedan, jag tycker allt som oftast det är bara tråkigt trots att det inte längre händer så ofta, men ibland vill sambon det då hon blir bjuden till sina vänner, och har jag inget annat för mig brukar jag hänga med som chaufför åt henne i första hand

Man har sällan roligare än vad man gör det till, och det är i och för sig sant, men för att man skall tycka festen är trevlig behövs det även trevliga gäster, för hur man än försöker kan man inte trolla med andra människor och det har väl varit lite si och så med de fester jag följt med på

Igår var det dags igen, och festen började verkligen sådär, och jag tänkte att herregud det här kommer att bli en riktigt lång kväll, och efter middagen som serverades så föreslog värdinnan att vi skulle spela spel, jag har totalvägrat det då den lilla damen har levt rövare varje gång vi spelat någonting, men igår tänkte jag att va fan, låt henne få en chans igen och visa att hon kan sköta sig, och det gick riktigt bra och spelet var enkelt och lättsamt och passande för en fest, mycket lyckad del av festen

Efter det skulle vi gå ner i källaren och tävla, värdparet älskar det här med att ordna tipspromenader och tävlingar i allt möjligt, och oftast tycker jag det är sådär, jag tyckte det var kul som barn men har vuxit ifrån sådant, men igår var det julafton för mig, hela källaren var full av flipperspel, och det skulle vi såklart ha en tävling i, jag kom säkert sist, men brydde mig föga, när den var över gick alla upp igen, utom jag, jag blev kvar, och jag var lycklig, ingen fest i hela världen kan gå upp emot en källare full av flipperspel

Där stod jag själv och lirade timme efter timme och tyckte det var den bästa fest jag varit på länge, kanske är man en asocial jävel men det skiter jag i, jag tänker resten av livet alltid göra det jag tycker roligast, eller kanske det sambon tycker är roligast, men i övrigt får det vara

Jag hoppas det blir fest snart igen, för då går jag ner i källaren...

För ungefär två år sedan hade jag bestämt mig att jag ville utbilda mig, jag chockade mig själv, har aldrig tänkt den tanken en dag innan, och det över tjugo år sedan jag slutade skolan, men jag trodde jag hade fått ett sug tillbaka på det, jag visste vad jag ville plugga och det kändes helt rätt, men som tur var började jag bara med en kurs, en kurs på tio tillfällen, och jag var nog less på det innan jag var halvvägs, att plugga var lika hemskt som det var på 80-talet

För några dagar sedan dök det upp igen, hade jag varit tjugo år yngre hade jag velat utbilda mig tänkte jag, fast inte till samma sak som för två år sedan, nu har jag något annat som står mig varmt om hjärtat

Men, det spelar nog ingen roll hur gammal jag är eller vad jag vill bli, jag är helt enkelt både för lat och slö för att orka lägga den tid och energi som krävs för att skaffa mig en utbildning, och med största sannolikhet har jag hunnit hitta något annat jag vill bli långt innan jag är färdigutbildad

Så jag får nöja mig med det jag har, för i skolbänken kommer jag nog aldrig mer att hamna, hur gärna jag egentligen vill och drömjobbet skulle stå runt hörnet, latmasken kommer alltid vara starkare än viljan hos mig, tyvärr

Finns det ingen genväg någonstans?

/Magnus

Ska skriva om katterna idag också..
Jag lovar att det ska skrivas om mycket annat också..

Men, det är svårt att låta bli eefter dagens äventyr..
Som slutade lyckligt till slut..

Gammelkatt Bonnis väcker oss inatt som vanligt med sitt ylande..
Men, det är man så van vid att man bara somnar om..

Den katten har ropat på vargen allt för många gånger..
Att vi skulle ha svårt att ens bry oss om det så brann i sängen..

Men, då mitt i hans jamande..
Hör jag att det är en annan katt som ger ton..

Upp far jag fort som bara den ur sängen..
Börja med Djoos som lyckats som vanligt sätta sig på balkongen..

Det låter kanske inte så konstigt..
Men, vi bor på andra våningen..

Men, tydligen var det inte han som hade tröttnat på livet där ute..
Så det var bara att gå ner och kolla statusen där nere..

In kommer Elvis och Ozzy med en sladd..
Troligtvis han som suttit där nere och ylat..

Dock saknas fortfarande Torsten..
I vanliga fall är det inget jag oroar mig över..

Men, klockan var fem på morronen..
Och att han inte visat sig på länge gjorde mig fundersam..

Bara på med kläderna och ut och leta..
Och hoppas på det bästa..

Jag hinner inte gå så värst långt..
Förrän jag hör honom använda alla sina röstresurser..

Men, jag ser honom inte..
Jag tittar fisk och mittemellan..

När jag är smart nog och kollar fågel så får jag syn på honom..
Då har han sprungit upp i ett träd..

Troligtvis har han blivit skrämd och vågar sig inte ner..
Och nu blivit sittandes där..

Hur länge har jag ingen aning om..
Men, han lugnar ner sig efter ett tag då han förstår..

Att hans husse har hittat honom..
Och tänker rädda honom..

Men, den som känner mig..
Vet att klättra i träd är inte riktigt min grej..

Och vem ringer manklockan fem på morronen..
Inte ens brandkåren vill masa sig ur sängen då..
Inte för en liten katt i alla fall..

Så Torsten fick snällt sitta där och vänta..
Tills jag fick tag i någon som mer liknar en apa..

Runt tolv dyker min snälle svåger upp..
Och klättrar upp till honom som den värsta apa..

Dom blir säkert inga polare..
Men, ner kom han..
Och fort som fan sprang han hem..

Nu ligger han och sover som en gris..
Och förhoppningsvis har han lärt sig något..

Att jag numera har fem katter..
Är knappast någon hemlighet..

Och skriva att det är lagom..
Är nog inte ens nära sanningen..

Hur många man har spelar nog roll..
På hur man bor..

Jag bor jättebra för mina små liv..
Då dom har möjlighet att gå ut varje dag..

Men, ska man ha mer än fem..
Då måste man bara bo på landet..

För om jag gjorde det..
Med en jåttestor gård..

Då skulle jag nog ha mer katter..
Än jag kan räkna till..

Det tråkiga med det kan kanske vara..
Att man inte har tid med alla..

För jag tänker aldrig ha en katt..
Bara för att jag ska ha en..

Alla behöver dom sin tid..
Bara dom själva får bestämma när..

Katterna är en oerhört stor krydda i mitt liv..
Som vore oerhört tråkigt att vara utan..

Det händer varje dag någonting med dom..
Som får en att skratta eller nästan börja gråta..

Idag insåg jag att vi nog har mer katter..
Än vad vi kan hålla koll på..

Men det är bågot vi mest skrattar åt..
När det uppstår små fadäser..

Sambon ringde mig imorse och bad mig om en grej..
Och jag frågade henne om någon katt var ute..

Svaret blev ganska snabbt nej..
Men, jag sa att jag inte hade hittat Ozzy..

Men, sa att jag hade sett dom andra fyra..
Då kom hon på att Oxzzy hade nog gått ut..

Jag gick och ropade på Ozzy..
Och mycket riktigt var han ute..

När jag skulle åka till jobbet..
Så öppnade jag dörren igen och då ramlade Elvis in..

Jag kliade mig i huvudet..
Och insåg att jag nog räknat Djoos två gånger..

På väg till jobbet kom jag på mig själv..
Att sitta och le åt det inträffade..

Fem katter är som sagt..
Kanske någon för mycket..
Men, förbannat roligt har vi...

Nu tänkte jag inte skriva om den mellan sambon och mig..
För den är så bra den bara kan vara..

Hon säger hur jag skall göra..
Och sedan gör jag så...

Utan det skall handla om våra små barn..
Och inte vilka som helst utan våra katter..

Jag tar det från början..
För vi har inte alltid haft fem stycken..

Har man inte djur eller kanske just katt..
Så förstår man kanske inte att allt och alla går ihop..

Katter är som människor i det här fallet..
Dom fungerar inte ihop med vem som helst..

I alla fall så när sambon och jag träffades..
Så hade hon en katt och jag hade ännu inte skaffat någon..

Bonnis som den numera 18-årige katten heter..
Hatade mig från första dagen..

Precis som en styvson skall göra..
Jag hade ju gett mig in på hans revir..

Som hade försvarade med stolthet..
Än idag tycker han sådär om mig..
Fast han har väl accepterat mig..

Men skall jag lyfta på honom..
Så morrar han som om han skulle vilja döda mig..
Det gör han inte åt någon annan..

Jag skaffade mig en katt strax efter sambon och jag träffades
En liten Honken som kom i kläm på alla de sätt..
Men, det är en annan historia..

Till slut så bestämde mig att han skulle flytta in hos Bonnis
På försök till att börja med..
Och det gick rätt hyffsat..

Lille Honken var ju ung och ville busa..
Vilket var lite för mycket för den gamla..

Vi kände att något måste göras och beslutade att skaffa en katt till..
Ihop om att det skulle bli mer harmoni..

Vilket det också blev när lille Djoos kom till familjen..
Snabbt glömde Honken bort Bonnis..

Och ägnade all sin tid åt den nye lille kattungen..
Som trots den tuffa behandlingen av Honken..
Blev jättekär i honom och avgudade honom..

Var Honken utomhus så låg Djoos vid dörren och väntade
På att han skulle komma hem så han fick vara med honom..

Harmonin i vår lilla familj var perfekt..
Men, säg den lycka som vara för länge..

Bara två år senare blev Honken överkörd och dog..
Och lille Djoos var inte lycklig längre..

Det som då är enklare med katt än med barn..
Är ju att man kan skaffa en ny..

Vilket vi gjorde och lille Elvis var vår nye familjemedlem..
Och hoppet om att harmonin skulle återfinnas..

Men, Djoos och Elvis blev inte dom kompiisar vi hoppats på..
Utan var mest osams.

Men, det var väl inte värre än att vi kunde låta det vara..
Men, den perfekta harmonin saknades..

Så fick vi ett ryck förra sommaren..
Och bestämde oss för att skaffa två katter från samma kull..

Och som vanligt vet man ju inte hur det skall gå..
Det känns som ett litet lotteri..

Men, vi drog verkligen högsta vinsten..
Och alla verkar ha funnit sina platser..

Bonnis är en sur gammal katt som alla låte vara ifred..
Djoos har sluppit all bråk med Elvis..
Då Elvis har funnit sin nya roll här..

Han har nämligen blivit pappa..
Åt dom två små katterna Torsten och Ozzy..

Från dag ett då dom kom hit..
Så har han pysslat om dom..

Han har låtit dom ta skydd hos honom
Han har tvättat dom så mycket som det bara går..
Dom helt enkelt avgudar honom..

Så nu hoppas vi familjen får se ut så här ett bra tag..
För nu är harmonin helt perfekt..

Och jag lovar..
Fem katter räcker gott..

I Sverige älskar vi det ordet..
Och vi mår som bäst när det är det..

Att jobba sju till fyra är det..
Eller ååta till fem om ni så vill..

Jag har gjort det..
Och visst hade det sina fördelar..

Idag är jag så kallad säsongsarbetare..
Där det är lite lugnare från April till Juli..

U´nder dom här månaderna får jag ofta höra..
Du har det bra du som har mer eller mindre semester nu

Och visst fasen är det bra..
Över dom här månaderna tänker jag inte klaga..

Då är livet underbart..
Och jag önskade att det alltid vore så..

Men vad folk glömmer..
Är att det finns åtta andra månader..

Som är ganska tuffa..
Och man behöver några månader på sig
Att få tillbaka energin som gick åt under säsongen..

För då jobbar vi inte som folk tror..
Att jag går hem efter åtta timmars jobb..
Att jag har lediga helger som alla andra..

Utan då snackar vi allt från 50-75 timmars veckor..
Som sliter rätt hårt på en gammal man..

Nu skall jag inte påstå att jag är gammal..
Men, det märks att man inte är 20 år längre..

Det här kanske låter som en klagovisa..
Men, jag försöker bara att få folk att förstå..

Att ledigheten man har..
Är intjänad för längesedan..

Och att jag läntar tillbaka till ett lugnt och stilla..
Sju till fyra jobb som är slut när man går hem..

När jag gör det brukar jag åka ut till mitt gamla jobb..
Och det är kul att hälsa på..

Men det är ännu roligare att åka därifrån..
Och inse att man har det faktiskt ganska bra...

Många människor är duktiga på just någonting..
Och tycker givetvis det blir roligt då..

Och när allt fungerar känns det som den enklaste sak i världen..
Att vara en vinnare klarar alla av att vara..

Det är när motgången står runt hörnet..
Som agnarna skiljs från vetet..

För den duktige lyckas få något possitivt ur det också..
Medans den klene tror världen ska ramla ihop när som helst..

Jag jobbar oerhört mycket med att sluta vara den senare varianten..
För att lättare kunna acceptera att inget går på räls..

Men, vid varje motgång börjar jag fundera..
Och undra om jag verkligen är rätt person till det här..

Trots att jag faktiskt imponerat stort på det jag gjort..
Och fixat det bättre än någon kan begära..

Det som facinerar mig absolut mest..
Är hur väl jag känner mig själv och mitt återkommande beteende..

Men, trots detta känner jag mig maktlös..
Varje gång jag ramlar i gropen..

Så det är nog bara att erkänna att man är den man är..
Och istället jobba på att minimera skadorna som sker vid motgångar..

Sen är ju en liten tröst, en mycket liten sådan..
Att även dom riktigt stora och framgångsrika tvivlar på sig själva ibland..

Dags att börja om med en ny framgångsvåg..
Och undvika motgångar..

För nu jävlar är det slut på det..
Sa han och glömde vad han precis skrivit om..

Inte fortare än vanligt..
Brukar jag säga..

När folk ojar sig..
Om hur fort tiden går..

Men, jag var och hälsade på
Min ena syster och hennes familj..

Mellangrabben fyllde nämligen år..
Och han blev tonåring..

Det är vid sådanna tillfällen..
Man inser att tiden gått..

Fast jag är inte avis på honom..
Han har några tuffa  år framför sig..

Att vara tonåring tyckte jag var sådär..
Att bli vuxen är för många tufft..

Bättre att göra som jag..
Att förbli ett litet barn..

Mamma gillar det..
Sambon är inte lika impad...

Pappa säger som han sagt i 40år..
När ska du bli vuxen..

Och jag svarar samma sak varje gång
Aldrig och pappa ser ut som himmeln ramlat ner på honom..

Som jag ser det..
Finns det bara en enda..

Stor fördel...
Med det är påsk..

Och det är långledigt..
Som är underbart skönt..

Det är ju en fråga man kan ställa sig..
Om jag verkligen är det..

Och då handlar det inte om..
Kampen mot min kära sambo..

Utan mot dom tre små grisarna..
Som kallas katter..

Speciellt när jag ska äta..
Så blir dom som odjur..

Och har jag varit och hämtat mig en pastasallad..
Så är det helt hopplöst..

För att jag ska få äta den ifred..
Måste jag lura upp dom på läktaren..

Ikväll höll jag på ett bra tag..
Med att tramsa med dom..

För att lyckas få alla att gå ut..
Och det samtidigt..

Annars blir det ju att mota någon av dom..
I dörren när dom försöker gå in..

Idag lyckades jag med detta..
Och fick äta min mat i lugn och ro..

Det är faktiskt sant..
Det är så längesedan jag och sambon träffades..

Jag skrev om det för ett år sedan..
Och är glad att det händer i år igen..

Inte för att vi firar det..
Mer än att JAG kommer ihåg det..
Vi får väl ta i ordentligt om två år..

Jag trodde speedway för alltid skulle vara nr 1
Sen upptäckte jag hockeyn..
För att återgå till speedwayen..

Men, hur kul än idrott är..
Så finns det en sak som är bättre..

Och det är att vara sambo..
Att alltid ha någon att dela sorg och glädje med..

Inte för att sambon vill dela min idrottsliga sorg..
Men, ändå..

Kärlek är kanske evig..
Men, den tunas ut..

Men, det är inget speciellt med det..
Nykär förbli man inte för evigt..

Men, en vän som står en sida vid sida..
Vad som än händer..
Det är sann kärlek..

Trist att det behöver vara så..
Trist att jag blev tvungen att göra det..

Men, då blev det aktivitet..
Så det stod härliga till..

Då fick det lata folket..
Tummarna ur..

Och nu ser det ut som att det ska hända något..
Som borde hänt för längesedan..

Förhoppningsvis så var det sista gången..
Som dom behövde smaka på den här medicinen..

Men, man ska aldrig ta något för givet..
När Humle och Dumle är i farten..

Latare människor får man leta efter..
För ju mindre motstånd..
Desto bättre i deras liv..

Ibland undrar man om man är tokig..
Sitter på jobbet just nu..

Det uppstod ett problem..
Som jag bara kunde lösa..

Genom att åka till jobbet..
Kanske kunde det ha väntat tills imorron..

Men, man vill ju lösa det så fort som möjligt..
Tyvärr ser det inte ljust ut just nu..

Men, jag har tolv timmar på mig..
Och jag är envis som satan..

Och lojal självklart..
Allt för sin arbetsgivare..

Tyvärr syns det inte i lönekuvertet..
Men, man är väl för dålig på att sälja sig själv..

Och det är ju knappast någon som åker förbi här..
Ich ser flitens lampa lysa..

Fast just nu skiter jag i vilket..
Problemet måste lösas..

Och ingen telefon ringer...
Vilket givetvis bekymrar mig..

Men, jag håller tummarna..
Och hoppas att det löser sig..

Nu ska jag bege mig hem igen..
Och umgås i fredagsnatten med sambon min..

Tänkte skriva några rader om dom..
Men, skrivandet är som sirap just du..

Men, snart lossnar det igen..
Och orden kommer att spruta ur mig..

Jag är glad att jag gör detta för nöjes skull..
Och inte är en sådan där författare..

Där orden bara måste ut...