manolito68

Att åka och handla har jag aldrig haft något emot, som ungkarl visste man alltid vad man skulle ha och visste precis vad det lilla man behövde fanns, med andra ord en ganska enkel värld

När sambolivet började blev det en självklarhet att sambon skötte storhandlingen, inte för att jag tyckte så utan för att hon helt enkelt ville, och hon ville inte ens ha med mig, hon ville väl gå i lugn och ro och inte ha med en som var som en superstressad barnunge som frågar hela tiden om vi inte är färdiga snart

Men, det lilla småhandlandet i veckorna som mjölk, bröd, smör och lite pålägg är min syssla och en ganska enkel sådan, dels för att hon inte har körkort och dels för att det är en enkel uppgift som t.o.m jag klarar

Värre blir det dom gånger jag skall göra en större handling, som gul lök t.ex, vet inte hur många gånger det tog innan det blev rätt, visst fan vet jag hur en gul lök ser ut, och därmed trodde jag saken var biff, men en gul lök får inte vara för mjuk enligt sambon, och hur vet jag om den är det, jag minns hur jag känt och känt på lökarna, men aldrig lär jag mig det

Kyckling är ett annat bestyr, har kommit hem med kyckling som var helt fel att sambon inte ens vågade äta det, igår var det dags igen, kyckling finns det ju en uppsjö av olika alternativ, med eller utan innerfilé, sen stod det kycklingbröstfilé, inte ett alternativ till, har ingen lust att komma hem med fel kyckling en gång till, bäst och ringa sambon, (hur sjutton gjorde dom innan mobilen fanns), men jag var tydligen för långt in i affären att den inte funkade, eländes elände tänkte jag, men lyckades till slut få tag i henne och rätt fågel hamnade i korgen, bara ett problem kvar, potatisgratäng hade jag själv önskemål om, men vad hade dom gömt den, hittade den inte, ringde sambon igen, efter ett stunds diskuterande insåg vi att vi inte var i samma affär, men det löste sig och middagen blev god, och kanske jag till slut lär mig vad som är rätt och fel i allt vad det gäller handling

Apropå mat, ikväll är det hockey i den stora staden, och mitt i det ringer min matklocka, hade det varit för några år sedan hade jag löst det med att äta innan eller på matchen, för då var hockey det viktigaste som fanns att mat inte kunde hindra mig, då svalt jag hellre än att jag skulle missa en hockeymatch, minns att jag t.o.m gått på begravning samma dag som jag varit på hockey, men tiderna förändras, och hockey är inte lika viktigt idag

Jag kom på mig själv i veckan att jag t.o.m funderade på att skita i hockeyn eftersom det krockade med vår lördagsmiddag, minns att jag nästan hamnade i chocktillstånd då jag insåg att mat blivit viktigare än hockey, eller var det att rutiner blivit viktigare, vilket fall som helst har jag fortfarande svårt att bestämma mig om hockeyn idag är tillräckligt viktig för att rubba min matklocka ikväll

/Magnus

Iförgår på jobbet..
Så var H.E jävligt hungrig..

Jag sa till honom att det finns baguetter..
I kylskåpet i köket..

Jag hörde hur han gick dit..
En halv minut senare hör jag..

Hur han svär av vad som finns..
För olika sorters pålägg..

Men, sa jag..
Du kan ta min med räkor..
Nä, usch sa han..

Men, tonfisk då?
Nä, det är det värsta jag vet..

Jag får ta den med kötbullar sa han..
Men, la till i samma sekund..
Att han avskyr rödbetssallad..

Men, hungrig som en gris var han..

Så han gick i väg med köttbullemackan..

Innan fem minuter hade gått..

Kom han tillbaka ylandes att det går inte..

Han la tillbaka mackan i kylskåpet..

Och ingen tänkte mer på det..

Idag kom J.K och det var hans tur..

Att vara hungrig och undersöka baguetterna..

Och efter att gått igenom alla föll han för..
Ja, just det..
H.Es köttbullemacka..

Men, jag tänkte att jag säger inget..
Det är ju inget fel på den..

Men, det hann bara gå ett par minuter..
Så kom han och ylade..

Om att någon redan ätit på hans macka..
Men, jag försökte lugna honom..

Med att det var bara H.E som tagit en tugga..
Men, han ville inte riktigt tro mig..

Så jag ropade på honom..
Och sa att visst är det du som tagit en tugga av mackan..

Ja, den jäveln gick ju inte äta..
Då var J.K lugn..

Och tuggade på som inget hade hänt..
Sen såg han så mätt och belåten ut..

Ingen kan säga..
Att det inte händer något runt tränarna....8-)

Att äta ute på resturang..
Är ett måste för vissa..

En upplevelse för andra..
Och avkoppling för en del..

Jag tillhör kategorin nödvändigt ont..
Och att det ska gå så fort som möjligt..

Och nästan gratis..
Som den sanne smålänning man är..

Och då förstår man rätt snabbt..
Att det blir inga lyxiga resturanger..

Utan en korvaholk, hamburgerresturang eller en pizzeria
Som gör mig mätt den gången jag äter ute..

Sen har vi dom som måste äta ute..
Som alltid är på resande fot..

Som skulle betala dyrt för att sitta hemma istället..
Med rotmos och fläsklägg..

Nästa grupp är nog många kvinnor..
Som för en enda dag slipper att laga mat..

Och får maten severad åt sig..
Och slipper diska också..

För dom är det säkert en befrielse
Och upplevelse att gå ut och äta..

Sista gänget till hör njutningsgruppen..
Som tycker besöket på resturangen är en grym upplevlese

Som varar i många timmar..
Med massor av rätter..
Och drycker i olika färger..

För dom spelar inte summan någon roll..
För dom är det en upplevelse..

Precis som för andra..
När dom går på bio, teater eller sport..

Men, vilken grupp man än tillhör..

Så är det viktigaste sakerna två..

God mat och God service..

I stort sett varje dag..
När jag åker hem från jobbet..

Känner jag lukten av nybakat..
Då vi har ett bageri inte så långt härifrån..

Och om det kan jag bara säga en sak..
Jag blir kär varje gång..

För det finns ingen parfym i hela världen..
Som luktar så gott som just nybakat..

Så jag ska nog ge min sambo en sådan parfym..
Men, det kanske blir jobbigt om jag är kär varje dag..

Jag funderade på om det luktar godare än vad det smakar..
Men, så kom jag och tänka på när man var liten..

Man kom hem och mamma hade bakat bullar..
Och man fick det med mjölk..

Då var man kär..
I sina bullar med mjölk..

Precis som med mat..
Kan man säkert tröttna på lukter..

Men, jag känner lukten av nybakat varje dag..
Och jag får ett stort leende på läpparna varje gång..

Dessutom får jag en konstig flashback..
Då jag tänker på där vi firade semester som barn..

Dom hade ett eget bageri..
Så det luktade nybakat över hela campingen..

Man kanske skulle bli bagare..
Tänk att få gå i lukten av nybaktat..
Hela dagarna

Kan lyckan bli mer perfekt än så..