manolito68

Resan har nu varit avklarad sen två veckor tillbaka, men fortfarande sitter många intryck kvar, och trots att jag trivs med min ”gråa vardag” var det verkligen en krydda jag behövde för att piffa upp det.

Jag kunde valt solen, jag kunde valt ett ställe där allt ingår så jag bara kunnat ligga vid poolen och bara kopplat av, men jag har varit där, och visst var det bra, men jag blir allt för snabbt rastlös, och se gamla kyrkor i Spanien är inget för mig, (varför skall man se stadens kyrka i varenda byhåla genom Europa? )

Jag ville prova något nytt, jag ville göra det som jag gillar bäst, jag gillar att resa, inte sitta still på samma ställe för länge, så fem nya resmål på fem dagar lät som något skulle vara jag, att det sedan skulle ingå idrott varje dag var för mig också en självklarhet, att det sedan blev mitt i vintern är kanske inte det bästa, men man är inte sämre än att man måste prova

Jag har alltid rest med minst en annan eller fler, och det har givetvis varit en trygghet, men samtidigt är det lite att ha armarna bundna på ryggen, någon annan vill svänga till vänster när du vill svänga till höger, någon vill äta kinesiskt när du vill ha en saftig köttbit, någon vill se den där kyrkan för femtioelfte gången när du hellre sover en timma till eller ser någon sport på tv, innan man ger sig av till nästa ställe

Att ta beslutet att att ge sig av själv var stort i min lilla värld, det hade aldrig hänt tidigare, jag hade aldrig gjort något själv tidigare förutom någon dagsutflykt, men dom har inte heller varit så långt bort och det jag gjort själv har oftast varit runt hörnet, men nu hade jag bestämt mig, jag ville så gärna göra detta och när jag fick det ena nejet efter det andra fanns det bara två alternativ, att åka själv eller stanna hemma, efter lite funderande tänkte jag att stanna hemma var inget alternativ, och skulle det bli jobbigt att åka själv är hemma inte så långt borta

Att det nu blev som det blev var det bästa som kunde hända, att åka själv var skitkul och inga större problem, eller inga alls borde jag skriva, att göra en sådan resa borde alla testa, för mig blev det en kick, för mig blev det ”fan du fixar ju det här också”.

Jag åkte inte längre än 60 mil bort, men trots detta upptäcker man i vilken liten värld man lever i när man är hemma, i det man själv tror är världens centrum, och det är det ju för mig och mina kära, men dessa mil bort vet man knappt att min hemstad existerar, och man upptäcker att alla är inte i närheten av att vara som vi smålänningar trots att vi bor i samma land, i både positiv och negativ bemärkelse.

Att prova något nytt är viktigt, och det kan bli bra, men det kan också bli något värdelöst, men vad det än blir måste man vara nyfiken, jag misslyckas hellre än undrar hur det kunde varit, och i det här fallet fick jag blodad tand, jag är säker på att jag kommer att åka själv igen, jag är säker på att det blir en ny sportresa, just nu är det mest intressant och roar mig mest, men samtidigt är jag säker på att det inte blir samma städer som sist, jag kommer aldrig bli den människan som åker till samma land, samma stad, samma hotell med samma människor för elfte året i rad, det finns för mycket av det goda att upptäcka att det vore slöseri med tid hur trevligt det än var första gången

Kan inte påstå att jag längtar till nästa resa, men resa är en viktig del av mitt liv..

/Magnus

Sista morgonen sover jag ända tills klockan ringer för första gången, förvånad över att vakna över att väckarklockan ringer istället för att vakna av sig själv, säkert berodde det på att jag fick sova helt själv i rummet och inte väcktes av en massa annat ovant ljud, för visst är det alltid skönast att ha rummet för sig själv trots att jag egentligen inte bryr mig så mycket om att ha rumskompisar, och nu hade jag tur och fick lugna och stillsamma människor, en fredag eller lördag under sommarmånaderna hade kanske inte varit lika roligt

Tåget till Leksand och resans sista mål och hockeymatch innan hemfärd gick inte förrän strax efter två så dagen blev inte att börja med att gå till en tågstation utan jag bestämde mig för att bege mig till Borlänges stor köpcentrum ”kupolen” som ligger bara ca 500m från där jag bodde, det blev en tur dit trots att det var rejält kallt ute, men jag behövde något i magen och trots att jag inte gillar att gå i affären så måste jag se om det kan överraska mig, men det är bara att erkänna, affärer har aldrig varit något för mig och kommer aldrig att bli heller, men det fick i alla fall en chans,lite mat blev det dock, men ganska snabbt efter det återgick jag till mitt vandrarhem, istället för att gå i affärer satt jag och kollade på vinterstudion i väntan på min absolut kortaste resa, tågresan denna dag skulle bara ta 40 min

Väl framme i Leksand tyckte jag att det inte skulle vara så svårt att hitta en ishall i ett litet samhälle, men utan karta är det tufft t.o.m i lilla Leksand, men till slut efter att nog sett hela byn så kom jag fram, och här måste jag ge hockeyföreningen en stor eloge, jag var tvungen att vänta ett tag på att kunna lämna av mina väskor, och fick utan problem vänta på deras kansli så jag slapp frysa ihjäl, när jag skulle söka upp Växjös omklädningsrum var ett par funktionärer väldigt hjälpsamma utan att egentligen ifrågasätta min trovärdighet, likaså när jag skulle dit efter matchen var dom enormt hjälpsamma, det var helt klart den dalmasen jag ville tro att dom är och inte besvikelsen över folket på travbanan i Borlänge

Matchen blev väldigt lyckad och det var trevligt att träffa folk hemifrån, att vinna är roligare än att förlora och tre av fyra vinster är ju enormt lyckat och dagens match var en värdig final på en oerhört lyckad resa

Nu var det hela inte riktigt slut i och för sig, det återstod en liten detalj, den tråkiga hemresan, för hur kul det än är att komma hem är resan hemåt enormt trist, och sju timmar i en buss är inget man vill göra för ofta, klockan fem på söndagsmorgonen rullar bussen in i Växjö, och knappt 120 timmars utflykt är nu över, men inget att snacka om, jag har fått blodad tand, det här är livet, det här är frihet..

/Magnus

Jag tror alla människor tycker om att sjunga..
Men, vissa borde låta bli..

En del förstår det..
Och gör det..

Andra sjunger ändå..
Och utsätter världen för plågsamma ljudförsök...

Jag tillhör tyvärr dom som inte kan..
Min musiklärare i gymnasiet..
Som nog är en av dom snällaste människor jag träffat..

Inte ens han kunde vara snäll..
När det gällde min sångröst..

Men, han sa att jag kanske skulle få det när jag blev äldre..
Och jag blev lite gladare

Nu när jag är äldre..
Förstår jag att han bara var snäll..

Min sambo är också snäll..
När jag går här hemma och sjunger..
Så säger hon inget..

Men, när det blir för mycket och för jäkligt
Då säger t.o.m hon ifrån..

Som ni förstår så är jag väl medveten om min röst..
Och tar det försiktigt med mit sjungande utanför hemmet..

Jag minns för några år sedan..
När vi var några killar på semester..
I en av kompisarnas sommarstuga..

Då skulle det sjungas..
Många av dom är nämligen mycket duktig på det..

Jag minns att jag bara nynnade med..
Jag ville inte skämma ut mig..

Men, det var en som inte insåg det jag gjorde..
Och sjöng för full hals..

Dom sa till honom att vara tyst..
Och han blev skitsur..
Det var riktigt kul..

Ungefär som dom som söker till Idol..


Man blir mörkrädd när man hör en del som söker..
Först låter det skitilla..

Sedan blir dom skitsura för att juryn tycker det..
Vilken chock det måste vara för dom.....