Morgontrött?
Jag tycker det är skönt att det är fredag, för vilket jobb jag än har går inget upp mot att vara ledig ett par dagar, att inte behöva gå upp mitt i natten som det känns, att slippa som en Zombie ta sig ut i badrummet för att skaka liv i sig själv
När jag började jobba klockan sju på morgonen var det en fruktansvärd plåga, spelade ingen roll att man fick gå hem tidigare, att börja redan klockan sju var inte hälsosamt, när jag bytte fick jag välja själv och valde att börja klockan nio, det störde mig aldrig att arbetet varade ända till sex på kvällen, det var aldrig en plåga att stiga upp, nu har jag bytt jobb igen, och nu föll lotten på mitt emellan, och trots att det snart gått ett halvår har jag ännu inte hittat rätt och tycker det är en plåga att stiga upp
Därför är det skönt att det är helg, inte så att jag går och längtar och hoppas att det snart är fredag, det är att önska livet ur sig själv att alltid längta framåt hela tiden
Men egentligen är jag nog inte en morgontrött människa, problemet är nog snarare att det är så svårt att gå och lägga sig, hör många som lägger sig runt tio, och en del ännu tidigare, jag fixar bara inte det, visst händer det att jag däckar av dessa tider, men då har det varit dåligt med sömn allt för länge, sällan kommer jag i säng före midnatt, och ringer klockan då vid strax efter sex förstår alla att morgontrött inte är rätta ordet utan snarare bara jävligt trött
Jag skulle vilja ha livet utan väckarklocka, sova tills jag vaknar och utsövd sedan ta mig till jobbet, men risken skulle väl bli att jag inte kom iväg alls..
/Magnus