Livet är en fest
Att gå på fest, och framför allt viljan att gå på fest har dött ut för längesedan, jag tycker allt som oftast det är bara tråkigt trots att det inte längre händer så ofta, men ibland vill sambon det då hon blir bjuden till sina vänner, och har jag inget annat för mig brukar jag hänga med som chaufför åt henne i första hand
Man har sällan roligare än vad man gör det till, och det är i och för sig sant, men för att man skall tycka festen är trevlig behövs det även trevliga gäster, för hur man än försöker kan man inte trolla med andra människor och det har väl varit lite si och så med de fester jag följt med på
Igår var det dags igen, och festen började verkligen sådär, och jag tänkte att herregud det här kommer att bli en riktigt lång kväll, och efter middagen som serverades så föreslog värdinnan att vi skulle spela spel, jag har totalvägrat det då den lilla damen har levt rövare varje gång vi spelat någonting, men igår tänkte jag att va fan, låt henne få en chans igen och visa att hon kan sköta sig, och det gick riktigt bra och spelet var enkelt och lättsamt och passande för en fest, mycket lyckad del av festen
Efter det skulle vi gå ner i källaren och tävla, värdparet älskar det här med att ordna tipspromenader och tävlingar i allt möjligt, och oftast tycker jag det är sådär, jag tyckte det var kul som barn men har vuxit ifrån sådant, men igår var det julafton för mig, hela källaren var full av flipperspel, och det skulle vi såklart ha en tävling i, jag kom säkert sist, men brydde mig föga, när den var över gick alla upp igen, utom jag, jag blev kvar, och jag var lycklig, ingen fest i hela världen kan gå upp emot en källare full av flipperspel
Där stod jag själv och lirade timme efter timme och tyckte det var den bästa fest jag varit på länge, kanske är man en asocial jävel men det skiter jag i, jag tänker resten av livet alltid göra det jag tycker roligast, eller kanske det sambon tycker är roligast, men i övrigt får det vara
Jag hoppas det blir fest snart igen, för då går jag ner i källaren...