manolito68

Att åka och handla har jag aldrig haft något emot, som ungkarl visste man alltid vad man skulle ha och visste precis vad det lilla man behövde fanns, med andra ord en ganska enkel värld

När sambolivet började blev det en självklarhet att sambon skötte storhandlingen, inte för att jag tyckte så utan för att hon helt enkelt ville, och hon ville inte ens ha med mig, hon ville väl gå i lugn och ro och inte ha med en som var som en superstressad barnunge som frågar hela tiden om vi inte är färdiga snart

Men, det lilla småhandlandet i veckorna som mjölk, bröd, smör och lite pålägg är min syssla och en ganska enkel sådan, dels för att hon inte har körkort och dels för att det är en enkel uppgift som t.o.m jag klarar

Värre blir det dom gånger jag skall göra en större handling, som gul lök t.ex, vet inte hur många gånger det tog innan det blev rätt, visst fan vet jag hur en gul lök ser ut, och därmed trodde jag saken var biff, men en gul lök får inte vara för mjuk enligt sambon, och hur vet jag om den är det, jag minns hur jag känt och känt på lökarna, men aldrig lär jag mig det

Kyckling är ett annat bestyr, har kommit hem med kyckling som var helt fel att sambon inte ens vågade äta det, igår var det dags igen, kyckling finns det ju en uppsjö av olika alternativ, med eller utan innerfilé, sen stod det kycklingbröstfilé, inte ett alternativ till, har ingen lust att komma hem med fel kyckling en gång till, bäst och ringa sambon, (hur sjutton gjorde dom innan mobilen fanns), men jag var tydligen för långt in i affären att den inte funkade, eländes elände tänkte jag, men lyckades till slut få tag i henne och rätt fågel hamnade i korgen, bara ett problem kvar, potatisgratäng hade jag själv önskemål om, men vad hade dom gömt den, hittade den inte, ringde sambon igen, efter ett stunds diskuterande insåg vi att vi inte var i samma affär, men det löste sig och middagen blev god, och kanske jag till slut lär mig vad som är rätt och fel i allt vad det gäller handling

Apropå mat, ikväll är det hockey i den stora staden, och mitt i det ringer min matklocka, hade det varit för några år sedan hade jag löst det med att äta innan eller på matchen, för då var hockey det viktigaste som fanns att mat inte kunde hindra mig, då svalt jag hellre än att jag skulle missa en hockeymatch, minns att jag t.o.m gått på begravning samma dag som jag varit på hockey, men tiderna förändras, och hockey är inte lika viktigt idag

Jag kom på mig själv i veckan att jag t.o.m funderade på att skita i hockeyn eftersom det krockade med vår lördagsmiddag, minns att jag nästan hamnade i chocktillstånd då jag insåg att mat blivit viktigare än hockey, eller var det att rutiner blivit viktigare, vilket fall som helst har jag fortfarande svårt att bestämma mig om hockeyn idag är tillräckligt viktig för att rubba min matklocka ikväll

/Magnus