manolito68

Resan har nu varit avklarad sen två veckor tillbaka, men fortfarande sitter många intryck kvar, och trots att jag trivs med min ”gråa vardag” var det verkligen en krydda jag behövde för att piffa upp det.

Jag kunde valt solen, jag kunde valt ett ställe där allt ingår så jag bara kunnat ligga vid poolen och bara kopplat av, men jag har varit där, och visst var det bra, men jag blir allt för snabbt rastlös, och se gamla kyrkor i Spanien är inget för mig, (varför skall man se stadens kyrka i varenda byhåla genom Europa? )

Jag ville prova något nytt, jag ville göra det som jag gillar bäst, jag gillar att resa, inte sitta still på samma ställe för länge, så fem nya resmål på fem dagar lät som något skulle vara jag, att det sedan skulle ingå idrott varje dag var för mig också en självklarhet, att det sedan blev mitt i vintern är kanske inte det bästa, men man är inte sämre än att man måste prova

Jag har alltid rest med minst en annan eller fler, och det har givetvis varit en trygghet, men samtidigt är det lite att ha armarna bundna på ryggen, någon annan vill svänga till vänster när du vill svänga till höger, någon vill äta kinesiskt när du vill ha en saftig köttbit, någon vill se den där kyrkan för femtioelfte gången när du hellre sover en timma till eller ser någon sport på tv, innan man ger sig av till nästa ställe

Att ta beslutet att att ge sig av själv var stort i min lilla värld, det hade aldrig hänt tidigare, jag hade aldrig gjort något själv tidigare förutom någon dagsutflykt, men dom har inte heller varit så långt bort och det jag gjort själv har oftast varit runt hörnet, men nu hade jag bestämt mig, jag ville så gärna göra detta och när jag fick det ena nejet efter det andra fanns det bara två alternativ, att åka själv eller stanna hemma, efter lite funderande tänkte jag att stanna hemma var inget alternativ, och skulle det bli jobbigt att åka själv är hemma inte så långt borta

Att det nu blev som det blev var det bästa som kunde hända, att åka själv var skitkul och inga större problem, eller inga alls borde jag skriva, att göra en sådan resa borde alla testa, för mig blev det en kick, för mig blev det ”fan du fixar ju det här också”.

Jag åkte inte längre än 60 mil bort, men trots detta upptäcker man i vilken liten värld man lever i när man är hemma, i det man själv tror är världens centrum, och det är det ju för mig och mina kära, men dessa mil bort vet man knappt att min hemstad existerar, och man upptäcker att alla är inte i närheten av att vara som vi smålänningar trots att vi bor i samma land, i både positiv och negativ bemärkelse.

Att prova något nytt är viktigt, och det kan bli bra, men det kan också bli något värdelöst, men vad det än blir måste man vara nyfiken, jag misslyckas hellre än undrar hur det kunde varit, och i det här fallet fick jag blodad tand, jag är säker på att jag kommer att åka själv igen, jag är säker på att det blir en ny sportresa, just nu är det mest intressant och roar mig mest, men samtidigt är jag säker på att det inte blir samma städer som sist, jag kommer aldrig bli den människan som åker till samma land, samma stad, samma hotell med samma människor för elfte året i rad, det finns för mycket av det goda att upptäcka att det vore slöseri med tid hur trevligt det än var första gången

Kan inte påstå att jag längtar till nästa resa, men resa är en viktig del av mitt liv..

/Magnus

Sista morgonen sover jag ända tills klockan ringer för första gången, förvånad över att vakna över att väckarklockan ringer istället för att vakna av sig själv, säkert berodde det på att jag fick sova helt själv i rummet och inte väcktes av en massa annat ovant ljud, för visst är det alltid skönast att ha rummet för sig själv trots att jag egentligen inte bryr mig så mycket om att ha rumskompisar, och nu hade jag tur och fick lugna och stillsamma människor, en fredag eller lördag under sommarmånaderna hade kanske inte varit lika roligt

Tåget till Leksand och resans sista mål och hockeymatch innan hemfärd gick inte förrän strax efter två så dagen blev inte att börja med att gå till en tågstation utan jag bestämde mig för att bege mig till Borlänges stor köpcentrum ”kupolen” som ligger bara ca 500m från där jag bodde, det blev en tur dit trots att det var rejält kallt ute, men jag behövde något i magen och trots att jag inte gillar att gå i affären så måste jag se om det kan överraska mig, men det är bara att erkänna, affärer har aldrig varit något för mig och kommer aldrig att bli heller, men det fick i alla fall en chans,lite mat blev det dock, men ganska snabbt efter det återgick jag till mitt vandrarhem, istället för att gå i affärer satt jag och kollade på vinterstudion i väntan på min absolut kortaste resa, tågresan denna dag skulle bara ta 40 min

Väl framme i Leksand tyckte jag att det inte skulle vara så svårt att hitta en ishall i ett litet samhälle, men utan karta är det tufft t.o.m i lilla Leksand, men till slut efter att nog sett hela byn så kom jag fram, och här måste jag ge hockeyföreningen en stor eloge, jag var tvungen att vänta ett tag på att kunna lämna av mina väskor, och fick utan problem vänta på deras kansli så jag slapp frysa ihjäl, när jag skulle söka upp Växjös omklädningsrum var ett par funktionärer väldigt hjälpsamma utan att egentligen ifrågasätta min trovärdighet, likaså när jag skulle dit efter matchen var dom enormt hjälpsamma, det var helt klart den dalmasen jag ville tro att dom är och inte besvikelsen över folket på travbanan i Borlänge

Matchen blev väldigt lyckad och det var trevligt att träffa folk hemifrån, att vinna är roligare än att förlora och tre av fyra vinster är ju enormt lyckat och dagens match var en värdig final på en oerhört lyckad resa

Nu var det hela inte riktigt slut i och för sig, det återstod en liten detalj, den tråkiga hemresan, för hur kul det än är att komma hem är resan hemåt enormt trist, och sju timmar i en buss är inget man vill göra för ofta, klockan fem på söndagsmorgonen rullar bussen in i Växjö, och knappt 120 timmars utflykt är nu över, men inget att snacka om, jag har fått blodad tand, det här är livet, det här är frihet..

/Magnus

Det är fredagsmorgon och det är dags att lämna Gävle för sista gången på den här resan, och dessutom en resa till Borlänge utan ett enda tågbyte, som vanligt vaknade jag innan klockan ringde, men ändå inte i ottan denna gång, han som låg och sov när jag kom hem har nu vaknat till liv och jag upptäcker att han har sitt ursprung runt mina hemtrakter, jag säger det till honom och då visar det sig att han jobbar med språk och dialekter, det blev ett intressant samtal med honom, en intressant människa man träffar en halvtimma i sitt liv och kommer att minnas honom många år framöver, honom hade jag aldrig träffat någonsin om jag inte rest själv, att resa själv känns omöjligt för de flesta, för mig var det alternativet mot att stanna hemma, så här i efterhand är det verkligen att rekommendera, man blir oftast mycket mer öppen för att släppa in nya människor i sitt liv i jämförelse om man reser med någon

Resan mot nästa mål gick smärtfritt och väl framme i Borlänge väntade en tuff uppgift, på tidigare platser hade jag haft karta, men av någon anledning försvann den över Borlänge, och det skulle verkligen bli kämpigt, dessutom var det riktigt kallt, visst kunde jag tagit en taxi redan när så hade saken varit ur världen, men envis likt en åsna så skulle jag lösa det, och trots att det blev många felbeslut så kom jag fram och kände mig överlycklig över att jag fixade det, det borde verkligen inte gått med världens sämsta lokalsinne

Borlängeboendet var det enda jag hade bokat via internet, och jag borde ha ringt och kollat upp så det inte var några problem, men jag ringde damen som hade hand om det på morgonen innan jag lämnade Gävle, hon hade missat min bokning men som tur var gick det att lösa, och hon undrade om jag ville ha ett eget rum, jag trodde hon ville vara snäll men det handlade tydligen bara om att hon ville tjäna mer pengar, hon sa att jag kunde ringa när jag var framme så skulle hon berätta var nyckeln fanns och var jag kunde lägga pengarna för rummet, då talade jag om att jag ju redan betalt på internet, visst ja sa hon, väl framme och inne i värmen på vandrarhemmet ringer jag henne, och samma visa utspelar sig igen, hon undrar om jag vill ha ett eget rum och var jag skall lägga pengarna för rummet, fortfarande tänker jag inte låta henne tjäna mer pengar på mig, det räckte att Örebro blåste mig, och fortfarande hade jag betalt via internet, och hon lätt lika förvånad igen, jag blir tyvärr tvungen att ringa henne igen, kille som bott i mitt rum tidigare vill lämna pengarna till mig så jag kan ge dom till ägarinnan, fattar fortfarande inte att han vågade lita på mig med det, men jag vill bli av med dom så fort jag fått dom att jag ringer damen igen, hon blir också snopen och tycker det var ärligt av mig, hon berättar var jag kan lägga pengarna och säger att jag kan lägga mina pengar där också, den här gången bryr jag mig inte ens om att kommentera det.

Från Vandrarhemmet ner till centrum är det skyltat och när man nu hittar är det bara drygt en kilometer, det går riktigt fort när det är raka spåret, men det är riktigt kallt och t.o.m med jag knäpper igen jackan så mycket det bara går, jag får i mig en bit mat och försöker få någon att skjutsa ut mig till travbanan, allt för att undvika en svindyr taxi, för det är långt med 6 km i svinkalla Dalarna, det blir tyvärr taxi och den är svindyr i mitt tycke, det blev dubbelt så dyrt som vad jag hade spekulerat med, men jag hade inget val

Väl på travbanan kommer första chocken, det är knappt en enda människa där, visst är jag tidig men tiden går och inte kommer det fler, folk har blivit precis som jag själv väldigt bekväm, det är smidigare att sitta framför datorn och spela på loppen samtidigt som du kan det live där också, men nu är jag där och något skulle jag ju göra denna hockeyfria dag, och det är bara att erkänna, trav är bara roligt i min värld när dom springer som jag vill, och trav kan vara riktigt segt också, särskilt när man förlorar, men den inställningen handlar nog mest om mig själv, för de lopp man vinner går det väldigt fort till nästa, kvällen slutar på en förlust på ganska låga 250kr, och kan man inget om hästarna som kör där för dagen är det svårt att gå med vinst, en väldig tur kan ju rädda en men oftast är det inte så, jag lärde mig något på Rommetravet i alla fall, i södra Sverige har vi i stort sätt aldrig kallblodshästar, men här var det en 3-4 lopp med dessa, och i efterhand skulle man spelat hårt på favoriterna i dessa lopp, en kallblods favorit kan man lita på, och trots att det var längesedan jag var på trav, riktigt längesedan så fick jag ingen smak för det, säkert handlar det också om hur det gick, jag minns att jag för ca 15 år sedan planerade en sådan här resa i travets tecken, nu blev den aldrig av men bara det att jag funderade får en ju att inse att man hade ett stort intresse för det just då

När travet började närma sig sitt slut tänkte jag kolla om det var möjligt att få skjuts tillbaka av någon istället för den där svindyra taxin, jag fick napp med en gång, trodde jag i alla fall, jag såg att han gick i väg men trodde han skulle komma tillbaka, den fege ynkryggen klarade inte av att säga nej utan smet istället, jag försökte med ett par till men dalmasen är knappast intresserad av att tjäna en hundring extra, jag insåg rätt snabbt att jag lämnat Småland för ett bra tag sedan och det blev en ny svindyr taxi i den svinkalla Borlängenatten, när jag kom tillbaka till vandrarhemmet förstod jag att för första och enda natten skulle jag få ett eget rum, trots att jag inte betalt för det, jag kollade en liten stund på tv, men slocknade rätt snabbt, det hade varit en lång dag igen med många nya händelser och nya intryck

/Magnus

P.S förlåt prästen att jag inte skrev mer om trav D.S

När man skall försöka återberätta fem dagars händelser är det svårt att komma ihåg allt och det blir lätt att man glömmer något, därför borde jag skaffa mig en diktafon, ser kanske lite löjligt ut men är nog väldigt bra att ha, får fundera på om jag inte ska skaffa en sådan

Två saker jag kommit på från de två första dagarna som kanske inte är så mycket att skriva hem om, men dom små händelserna är många gånger lika viktiga och roliga att komma ihåg, varje ny händelse och upplevelse gör livet rikare, för vid lunchtid på tisdagen, min första resdag runt Linköping var det nog knackas det på min rygg och en dam undrar om jag kan hjälpa henne med att öppna hennes lunch, en konservburk som tydligen var svår då hon skadat båda sina handleder, den andra händelsen var i Örebro på Burger King, det var ett gäng tjejer i 13-14 års åldern som satt vid bordet jämte, det sorgliga var ett skryt som säkert impade på övriga tjejer just då, men som den skrytsamma tjejen kanske kommer få ångra många gånger om resten av livet, hon skröt om hur en annan tjej lärt henne dra halsbloss, min fundering var över att det fortfarande är häftigt, det är 2010, är människor inte mer upplysta om hur farligt det är än att de fortsätter att gå i denna fälla

Även dag tre när jag vaknar i Örebro är det klart innan klockan skall ringa denna dag, kanske beror det på att mina rumskamrater är uppe tidigt och ger sig i väg, och då kanske det inte gör så mycket, det är skönt att få vara själv när man skall göra sig i ordning för ny dag och nytt äventyr, denna dag är det dags att åka tillbaka samma väg som jag kom dagen innan, det är åter dags för en ny match med Brynäs i Gävle, en stad jag nu känner sedan mitt besök två dagar tidigare, resan Örebro mot Stockholm går som planerat, det är resan Stockholm mot Gävle som blir den första stora och faktiskt enda förseningen på hela resan, 1,5 timme blir vi stående på Stockholm central, med mina breda marginaler hinner jag aldrig bli nervös att jag skall missa kvällens match, däremot missar jag i vilken vagn jag skall sitta med min onumrerade biljett, jag tänker att jag sätter mig väl på första bästa och får flytta omkring om jag måste, det visar sig efter en stunds resande att jag satt mig på min tåggrannes minsta dotters plats som bara är ett halvår gammal och knappast behöver den själv, tur för mig, och trevligt blev det också då tjejen med dom resande barnen där den andra var tre år, var boendes i Älmhult och på väg precis som jag till Gävle var mycket trevlig och resan till Gävle försvann, när vi närmade oss Gävle höll det på att gå på tok för henne och hon höll på att inte komma av där hon skulle, jag var grymt imponerad av henne som reser själv från Älmhult till Gävle med två små barn, jag som har problem att hålla reda på mina två väskor

Väl framme i Gävle skall jag besöka ett företag som var våra leverantörer av biljettsystemet när jag jobbade på Lakers, hade inte varit och hälsat på dom tidigare i Gävle och hade lovat att göra det när jag kom dit, fick skjuts av dom både från tåget och sedan tillbaka, vilket var väldigt snällt, trevligt var det också att hälsa på dom och få ett ansikte på alla som man haft att göra med i många år, det sämsta med att inte själv kunna styra över när man skall åka hit eller dit när man är beroende av skjuts blir det saker som inte blir som man tänkt sig, den här dagen var kanske den trevligaste av dom alla, men med maten gick det på tok och inte alls gick som jag hade planerat, men hungrig behövde jag såklart inte vara då det fanns mat uppe i arenan, men om jag är som skalman med en matklocka blir det jobbigt när den inte funkar, men med lite mat i sig på fel ställe och en ny hockeymatch framför mig var det glömt, själva matchen var lika bra som den första i Läkerol Arena, med en seger blir man givetvis gladare, men det är mitt i matchen jag kommer på mig själv sittandes på läktaren med ett stort leende, det är här med mitt stora Brynäshjärta jag känner mig hemma, det är här jag önskade att jag kunde sitta varje gång Brynäs spelade hemma, tyvärr är det för långt, men jag inser att jag måste verkligen ta mig till mitt ”hockeyhem” fler gånger

Efter matchen står som vanligt bussen utanför och väntar på att ta mig och andra supportrar att ta oss till centrum, tack Brynäs tack Gävle, och väl där nere hittar jag numera utan problem tillbaka till min sovplats, när jag lämnade mitt rum tidigare under dagen var jag ensam, när jag kom tillbaka låg redan en och sov i rummet, och då valde jag att gå ut i köket och ringa ett samtal, och när jag kom tillbaka efter en halvtimma hade det dykt upp en till, så var det rummet också fullt, jag är förvånad över hur många som verkar bo på vandrarhem, inte kanske just att man bor på det, utan i december

Efter tre dagar och tre hockeymatcher blir det nästa dag dags för en hockeyfri dag och istället trav, men det är en annan historia

/Magnus

När jag vaknar är det onsdag morgon, jag hade ställt klockan på 07.00, och tåget gick mot nästa destination klockan 10.00, tre timmar kan låta mycket, men här skulle inte något lämnas åt slumpen, bättre att sitta på stationen en timma än att behöva springa och hoppa på det i farten.

Och trots att klockan var ställd på tid i ottan vaknar jag innan klockan ringer och det kändes såklart snopet, kanske var det lite oro över hur dagen skulle gå som gjorde att sömnen blev som den blev

Min gode rumskamrat sov en gris medan jag höll på och göra mig i ordning för avfärd, och trots att han hade lovat att hjälpa mig med vissa saker hade jag inte hjärta att väcka honom, och bra karl reder sig själv, och det var inte nog med framgångar denna vinter förmiddag i Gävle, utan karta och utan att gå ett steg fel hittade jag direkt till stationen och tuppkammen slog i taket rejält

Men, väl på tåget var jag inte allt för populär när jag skulle slänga upp min väska på bagagehyllan och missar och en kille håller på att få den i huvudet, kan säga att han såg allt annat än impad ut

Och att åka tåg från Gävle till Örebro är inte alltid så smidigt, återigen måste jag åka tåg till Stockholm för byte mot Örebro, den här gången fick jag leta upp rätt spår, men jag tycker verkligen det är enkelt och förstå hur spåren är uppbyggda, det är definitivt inte någon förläst stackare som krånglat till det, och även denna dag flyter tågen på bra och jag är i Örebro på utsatt tid, och trots att jag innan bott på detta vandrarhem och även hade en karta i min hand ville det inte mig väl denna gång, det tog mig över en timma att hitta rätt, men fram kom jag, något frusen men ändå rätt nöjd att jag med världens sämsta lokalsinne lyckas till slut, när jag kommer upp på mitt rum, rummet som jag blev lurad på 50kr mer än vad jag skulle betala var denna gång tomt, och kanske skulle jag slippa rumskamrater denna gång, jag tog mig lite vila innan jag gav mig ut i Örebro centrum, och när det gäller mat och Burger King då behövs ingen karta, då går jag som radiostyrd dit, och visst kände jag igen en del från Örebro centrala delar sedan jag var där för ungefär ett och ett halvt år sedan, och Örebro är säkert inget undantag, en fredagskväll i juli är mycket roligare än en onsdagskväll i december, folk såg ut och lida i vinterkylan, i sommarkvällen var det tjo och tjim och glada skratt med massor av människor på stans alla uteserveringar, inget snack om när man skall besöka Örebro i alla fall, mätt och tillbaka på vandrarhemmet var första och enda gången jag kände mig lite rastlös på hela veckan, jag skulle vänta på min skjuts till Örebro Ishall för att slippa gå de två kilometer enkel resa till hallen, två kilometer kan låta löjligt men inte en svinkall kväll i Örebro

Det var kul att se en bortamatch för Växjö och träffa lite känningar i från hembygden, matchen i sig var helt ok trots att resultatet inte blev vad man kunde önska, det är och var hela tiden upplevelsen som var viktigast istället för resultatet, sen blir man givetvis gladast om laget vinner, jag fick skjuts tillbaka och det var aldrig aktuellt att bege sig ut i Örebronatten, utan upp på rummet och ladda för en ny dag och en ny resa och ny upplevelse med nya människor, och nya människor fick jag möta när jag kom upp på rummet, två killar som inte kunde ett ord svenska, dom verkade inte så sugna på att prata eller var det min dåliga engelska som skrämde dom, det blev sömn strax efter detta och när jag vaknade var dom på väg därifrån

Men det tillhör nästa dags historia

/Magnus

Hade tidigt i höstas hittat en fantastisk vecka med fyra hockeymatcher på fem dagar och den lediga dagen skulle det bli trav, så fem fullspäckade dagar skulle det bli.

Men, skulle jag kunna få med mig någon på denna underbara resa, jag frågade och frågade, men när jag inte fick ett nej fick jag en dålig ursäkt, det kändes hopplöst och skulle jag behöva ställa in, jag funderade och tänkte, va fan inte kan jag bara ge upp utan jag bestämde mig för att åka själv, något jag aldrig gjort, och många tyckte jag var konstig, men det sket jag i och beställde min resa och mitt boende

Jag hade tagit en veckas semester och under måndagen skrevs det ut kartor i massor, jag är värdelös utan dessa verktyg, jag hittar ju knappt i min egen hemstad, hur skall jag då hitta något överhuvudtaget 60 mil hemifrån, jag kände mig väl förbered och inte speciellt mycket resfeber infann sig

På tisdagsmorgonen var det så dags, att ge sig i väg med tåg, och vinter och SJ är tyvärr ingen bra kombination, och det började inte bra, min kortaste resa från Växjö till Alvesta började inte bra, tåget var försenat en kvart och mitt tåg vidare mot Fjollträsk hängde löst, men som tur var väntade dom in oss, men jag hann bli lite stressa då jag höll på att stiga av åt fel håll, jag vänder mig snabbt och far fram som en ångvält genom tåget och höll på att springa ner en äldre dam i närmare 100-årsåldern, och jag skäms ännu mer när jag satt mig till rätta i tåget och denna dam som knappt hade styrfart framåt kom i lugn och ro och satte sig i samma vagn som mig, och hade jag inte haft så bråttom hade jag kanske inte tappat min biljett, jag hade varit så nog och hållt så hårt i den, men nu när jag blev stressad så försvann all försiktighet, konduktören verkade tro att han fått med en fripassagerare, men när läget kändes som mest kritiskt så hittades biljetten liggandes på golvet av en medpassagerare och allt var frid och fröjd, så nu var det bara att koppla av och njuta av tågresan, och den gick riktigt fort upp till huvudstaden för byte av tåg och färd mot Gävle, som den amatör man nu är var man glad att tåget stannade på samma spår som jag skulle åka vidare med, tåget mot Gävle var sämre och trängre men annars rullade det också på smärtfritt och jag kunde inte förstå all kritik SJ fått, väl framme i Gävle så var det dags att ta fram kartan, jag tänkte att nu blir det en tuff sak att hitta, men jag hade massor av tur och gick rätt att jag var framme fortare än jag han tänka

När man väljer vandrarhem och åker själv finns chansen att man får dela rum med någon om man nu inte betalar en massa extra för att få enkelrum, men jag var nog rätt naiv och tänkte att det är väl bara jag som är ute och reser så här i december, men det var tydligen redan en som bodde i samma rum som mig, men strunt samma tänkte jag och bäddade min säng och gav mig sedan ut på stan, och nästan det första jag sprang på denna tisdagskväll var julbocken himself, och blev lite impad att den fortfarande inte brann, och jag tänkte inte tutta på, jag skulle ju på hockey, och här skall Gävle få ett jättestort plus, var tionde minut från två timmar innan nedsläpp går det en buss upp till Läkerol Arena, och jag var tidigt ute, tror t.o.m att jag åkte med första bussen upp, kom så tidigt att jag kom in utan att visa upp någon biljett, hade jag kommit lite tidigare hade jag kanske blivit uttagen i laget, men bara att gå omkring och titta på allt gjorde att det snart var nedsläpp och jag skulle få sitt mitt kära Brynäs på hemmaplan, en helt ok match blev det och vinst också till slut, efter matchen gick bussen åter mot centrum, vilket är suveränt, det var inte gratis men det var värt varenda krona, men när jag väl kom till centrum insåg jag att uppståndelsen med julbocken hade gjort att jag glömt hur jag gick ner till centrum, som tur var hade jag kartan med mig, men det blev en liten omväg i den Gävliska vinternatten, väl hemma hade min rumskamrat dykt upp, han var visst på hockeyresa precis som jag, tydligen finns det mer tokstollar som tar semester för hockeyns skull

Fortsättning följer imorgon hur dag två blev till..

/Magnus