På turné dag 3
När man skall försöka återberätta fem dagars händelser är det svårt att komma ihåg allt och det blir lätt att man glömmer något, därför borde jag skaffa mig en diktafon, ser kanske lite löjligt ut men är nog väldigt bra att ha, får fundera på om jag inte ska skaffa en sådan
Två saker jag kommit på från de två första dagarna som kanske inte är så mycket att skriva hem om, men dom små händelserna är många gånger lika viktiga och roliga att komma ihåg, varje ny händelse och upplevelse gör livet rikare, för vid lunchtid på tisdagen, min första resdag runt Linköping var det nog knackas det på min rygg och en dam undrar om jag kan hjälpa henne med att öppna hennes lunch, en konservburk som tydligen var svår då hon skadat båda sina handleder, den andra händelsen var i Örebro på Burger King, det var ett gäng tjejer i 13-14 års åldern som satt vid bordet jämte, det sorgliga var ett skryt som säkert impade på övriga tjejer just då, men som den skrytsamma tjejen kanske kommer få ångra många gånger om resten av livet, hon skröt om hur en annan tjej lärt henne dra halsbloss, min fundering var över att det fortfarande är häftigt, det är 2010, är människor inte mer upplysta om hur farligt det är än att de fortsätter att gå i denna fälla
Även dag tre när jag vaknar i Örebro är det klart innan klockan skall ringa denna dag, kanske beror det på att mina rumskamrater är uppe tidigt och ger sig i väg, och då kanske det inte gör så mycket, det är skönt att få vara själv när man skall göra sig i ordning för ny dag och nytt äventyr, denna dag är det dags att åka tillbaka samma väg som jag kom dagen innan, det är åter dags för en ny match med Brynäs i Gävle, en stad jag nu känner sedan mitt besök två dagar tidigare, resan Örebro mot Stockholm går som planerat, det är resan Stockholm mot Gävle som blir den första stora och faktiskt enda förseningen på hela resan, 1,5 timme blir vi stående på Stockholm central, med mina breda marginaler hinner jag aldrig bli nervös att jag skall missa kvällens match, däremot missar jag i vilken vagn jag skall sitta med min onumrerade biljett, jag tänker att jag sätter mig väl på första bästa och får flytta omkring om jag måste, det visar sig efter en stunds resande att jag satt mig på min tåggrannes minsta dotters plats som bara är ett halvår gammal och knappast behöver den själv, tur för mig, och trevligt blev det också då tjejen med dom resande barnen där den andra var tre år, var boendes i Älmhult och på väg precis som jag till Gävle var mycket trevlig och resan till Gävle försvann, när vi närmade oss Gävle höll det på att gå på tok för henne och hon höll på att inte komma av där hon skulle, jag var grymt imponerad av henne som reser själv från Älmhult till Gävle med två små barn, jag som har problem att hålla reda på mina två väskor
Väl framme i Gävle skall jag besöka ett företag som var våra leverantörer av biljettsystemet när jag jobbade på Lakers, hade inte varit och hälsat på dom tidigare i Gävle och hade lovat att göra det när jag kom dit, fick skjuts av dom både från tåget och sedan tillbaka, vilket var väldigt snällt, trevligt var det också att hälsa på dom och få ett ansikte på alla som man haft att göra med i många år, det sämsta med att inte själv kunna styra över när man skall åka hit eller dit när man är beroende av skjuts blir det saker som inte blir som man tänkt sig, den här dagen var kanske den trevligaste av dom alla, men med maten gick det på tok och inte alls gick som jag hade planerat, men hungrig behövde jag såklart inte vara då det fanns mat uppe i arenan, men om jag är som skalman med en matklocka blir det jobbigt när den inte funkar, men med lite mat i sig på fel ställe och en ny hockeymatch framför mig var det glömt, själva matchen var lika bra som den första i Läkerol Arena, med en seger blir man givetvis gladare, men det är mitt i matchen jag kommer på mig själv sittandes på läktaren med ett stort leende, det är här med mitt stora Brynäshjärta jag känner mig hemma, det är här jag önskade att jag kunde sitta varje gång Brynäs spelade hemma, tyvärr är det för långt, men jag inser att jag måste verkligen ta mig till mitt ”hockeyhem” fler gånger
Efter matchen står som vanligt bussen utanför och väntar på att ta mig och andra supportrar att ta oss till centrum, tack Brynäs tack Gävle, och väl där nere hittar jag numera utan problem tillbaka till min sovplats, när jag lämnade mitt rum tidigare under dagen var jag ensam, när jag kom tillbaka låg redan en och sov i rummet, och då valde jag att gå ut i köket och ringa ett samtal, och när jag kom tillbaka efter en halvtimma hade det dykt upp en till, så var det rummet också fullt, jag är förvånad över hur många som verkar bo på vandrarhem, inte kanske just att man bor på det, utan i december
Efter tre dagar och tre hockeymatcher blir det nästa dag dags för en hockeyfri dag och istället trav, men det är en annan historia
/Magnus