Herre i mitt eget hus..

Det är ju en fråga man kan ställa sig..
Om jag verkligen är det..

Och då handlar det inte om..
Kampen mot min kära sambo..

Utan mot dom tre små grisarna..
Som kallas katter..

Speciellt när jag ska äta..
Så blir dom som odjur..

Och har jag varit och hämtat mig en pastasallad..
Så är det helt hopplöst..

För att jag ska få äta den ifred..
Måste jag lura upp dom på läktaren..

Ikväll höll jag på ett bra tag..
Med att tramsa med dom..

För att lyckas få alla att gå ut..
Och det samtidigt..

Annars blir det ju att mota någon av dom..
I dörren när dom försöker gå in..

Idag lyckades jag med detta..
Och fick äta min mat i lugn och ro..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback