I ett vägskäl..
Mitt i livet känns det som jag står..
Både när det gäller tid kvar..
Och i själva arbetslivet..
Och fast man har ett bra jobb..
Fast man mår allmänt bra..
Så står man där i korsningen och funderar..
Om jag ska nöja mig med det jag har..
Eller vill jag sikta högre..
Eller vill jag ta ett steg tillbaka..
Hur jag än kommer att göra..
Önskade man att man kunde få en liten hint..
Om sitt beslut kommer att bli det rätta..
Och man kommer att må bäst av just valet man gör..
Väljer jag vägen rakt fram..
Vet jag ju på ett ungefär hur det kommer bli..
Jag känner till vägen..
Och inga större förändringar blir eller ens krävs.
Tar jag vägen till vänster..
Och sätter mig på ett jobb..
Där hjärnan varken behövs före, efter ellr under arbete..
Är den enkla vägen här i livet..
Är jag väldigt lat..
Tar jag den..
För den är bekväm..
Men, hur utvecklande är det..
Känns nästan..
Som att lägga sig ner och halvdö..
Vägen till höger..
Är den tuffa varianten..
Där det krävs mycket blod, svett och tårar..
Vägen jag nog helst vill ta..
Men, är jag beredd..
Både fysiskt och psykiskt....
På att vilja offra så mycket..
För att vilja få det jag vill ha..
Det är nog därför jag står här..
Och inte vet vilket håll..
Som blir mitt val..
Och säkert avgörande..
För hur andra halvlek i livet..
Kommer att utvecklas..
I possitiv eller negativ anda..