Har nöden någon lag..
Igår såg jag från New Orleans på TV..
Världens största inomhusarena..
Det var det i alla fall när vi var där..
Men, det är snart tio år sedan..
Så det är säkert någon som byggt något större..
Men, det är inte det den här historien ska handla om..
Fast det hände i den staden..
Vi var runt hela USA i tre veckor..
Och det var mycket varmt dom flesta dagarna..
Så det gällde att trycka i sig massor av vatten
Men, just den här dagen..
Var det lite mulet..
Men, massor av vatten hade jag hällt i mig ändå..
Vi hade precis varit ute och åkt båt..
Jag hade t.o.m fått hålla i en alligator..
Coolt..
Vi skulle bara åka hem med minibussen till hotellet också..
Och jag tänkte mig inte för alls..
Jag skulle gått på toa innan..
För när vi åkt en bit drog hel-tet igång..
Blåsan blev stor..
Det började trycka på ordentligt..
Och vi skulle inte vara tillbaka..
Förrän en timma senare..
Och det var ingen ödslig skogsväg vi åkte på precis..
Det var motorväg hela vägen..
Efyer en halvtimma var jag helt säker på..
Att nu kommer jag att dö..
Blåsan kommer att spricka..
Det gjorde ont ända upp till hjärtat..
När vi körde över en bro.. (Jag minns bron som det var igår)
Ville jag bara skrika en sak..
"Stanna bilen annars pissar jag ner mig"
Men, jag var för feg..
Hellre satte jag mitt liv på spel tydligen..
När vi väl var inne i N.O var jag helt grön i ansiktet...
Men, nu är jag i alla fall nära tänkte jag..
Då går det upp för mig att vi ska släppa av människor både här och där på vägen till vårt hotell..
Jag minns inte vad jag tänkte..
Funderade säkert på att bli religös om det här skulle gå vägen..
Och det hjälpte tydligen..
För vi blev avsläppta som nummer två..
Jag rusar upp på vårt rum..
Och den befrielsen går inte att beskriva med ord..
Så nu går jag alltid på toa innan vi ska åka någonstans..