manolito68

För mig var alltid..
En toffel..
En som inte hade någon egen vilja..
Som aldrig fick göra något för sin tjej..

Vad jag då aldrig förstod..
Var vad kompromissa var för något..

Nu många år senare
Inser jag..
Att jag själv är väldigt lik..
Den kille som för mig i unga år..

Var den störste tråkmåns som fanns..

Men, är jag då en toffel..
Bara för att jag kanske hellre vill umgås med gumman min..
Än att gå ut och festa..
Eller åka på något idrottsevenemang..

För i  grund och botten handlar det nog mest om en sak..
Att priotera..
Jag försöker vinna dom fajter som jag verkligen vill vinna..

För det som en gång var VIKTIGAST som singel..
Är helt plötsligt inte så viktigt när man är sambo..
Men, jag minns att det var omöjligt att förstå..

Idag är det dom ungas tur att håna mig..
För att jag blivit den där toffeln..
Som inte alltid vill det dom vill...

Men, såhär är det..
Att ha en nöjd och glad liten gumma hemma..
Det är lycka det..
Som också gör sambolivet enkelt..

Sen om det är att vara toffel eller inte..
Det skiter jag i...8-)