manolito68

Så länge jag kan minnas..
Har jag älskat att åka dit..

Det fanns bara ett litet problem i början..
Mina föräldrar var totalt ointresserade av att åka..
Eller bara för fega helt enkelt..

Problemet var med det att dom tyckte..
Nästan allt som jag ville åka..
Var otäckt och verkade farligt..

Men, jag gav mig inte så lätt..
För när jag kunde ta mig dit själv..
Då tog jag min stora revansch..

Jag åkte allt som gick att åka..
Inte en gång, inte heller två utan tre gånger..

Jag åkte så mycket det bara gick..
Och jag älskade det verkligen..

Något år efter det åkte jag med en god vän..
Som visade sig vara en riktig kyckling..
Och jag lovar att det fick han höra..

Året efter hade han bestämt sig..
Nu skulle jag få..

Han sa inget..
Men, till slut..

När vi hade slagit alla tiders åkrekord..
Och jag sa att jag inte orkade mer..

Då flinade han med hela ansiktet..
Sällan man ser någon så lycklig..

Efter det blev det många år..
Med många resor dit..

Aldrig har vi vikt ner oss för att prova någon ny..

Intresset för att åka har aldrig svalnat..
Men, däremot har kroppen sagt ifrån..

Och det svider..
Att inte kunna plåga sig själv..
Utan att må kasst..

Allt som snurrar är kört numera..
Det kan förstöra hela dagen om jag ger mig på en sådan..

Så tänk om man hade varit ung igen..
Och fått åka och åka och åka..