manolito68

Ibland händer det att man..
Stöter på folk som man inte träffat på massor av år..

Idag var en sådan dag..
Det är säkert över tio år sedan jag träffade henne..

Inte konstigt egentligen att vi inte träffats..
Hennes mamma och jag var arbetskamrater..
Och det är längesedan vi jobbade ihop..

Hon frågade om jag kände igen henne..
Och visste gjorde jag det..
Hon hade inte äbdrats så mycket..

Det enda som hade skett..
Var att en ung tjej..
Hade blivit en mogen kvinna..

Det är väl oftast så livet fungerar..

Förutom för vissa..
Dom har sett likadana ut..
I alla år man kan minnas..

Jag hade en morbror som var sådan..
tyvärr har han gått ur tiden..

Men, under dom 35 år jag minns honom..
Såg han ut som han alltid gjorde..

Människor man träffar ofta märker man ju..
Oftast ingen skillnad..
Men, min morbror såg jag högst två gånger om året..

Sedan har vi motsatsen..
Det räcker med att inte ha träffats på något år..
Så är det helt omöjligt att känna igen dom..

Det hände mig för ett tag sedan..
En gammal klasskamrat..

Han hade riktigt långt hår när vi gick i skolan..
Nu hade han inte ett hår på skallen..

Jag visste genom mitt jobb att han hade..
Samma namn som den långhårige killen från skolan..
Dessutom har han ett ovanligt namn..

Men, jag kunde bara inte i min vildaste fantasi
Drömma om att det var samma person..

Det finns lite saker som förändrar folk rejält..

Tunnhårighet..
Gråa hår.
Med eller utan skägg..

Och från blond till brunett..

Jag kom och tänka på att det är snart 25 år sedan
Jag gick ur högstadiet..

Och det finns flera av dom som jag aldrig träffat sedan denna dag..
Det känns väldigt konstigt..

Eftersom jag inte bor i en sådan jättestor stad..
Borde man sprungit på dom någon gång..

Men, problemet är väl att jag går i min egna lilla värld..
Och när någon ser mig..

Är det inte så självklart..
Att man efter så många år..
Bara vågar att gå fram och hälsa..

Det tycker jag är synd..