Idag har jag skämts..
Och det var åt det grövsta..
Som en liten byracka..
Historien börjar för två veckor sedan..
Då min pappa la på mina vinterdäck
Då han tydligt talade om för mig..
Att jag måste vara uppmärksam
På att det var dåligt med luft i ett däck
Jajemän sa jag det ska jag vara..
Och tänkte att här gäller det att ha koll..
Och pappa inte ska få rätt i sina farhågor..
Om att jag glömmer bort det..
En vecka gick och jag och sambon..
Pumpade däcket i tid..
Och allt var frid och fröjd..
Igår kände jag att nu borde jag ta och pumpa däcket..
Men, jag tar det imorron tänkte jag..
När jag skjutsade iväg sambon idag till jobbet sa jag..
Att senast imorron måste vi nog pumpa däcket..
Men, men..
Satans jävla hjul..
Satans jävla rondell...
För det var i den det hände..
Det var där det gick som det inte fick gå..
Jag fick punktering...
Precis som farsgubben hade väntat sig att det skulle ske..
Sambon fick skjuts av en annan arbetskamrat..
Och själv stod jag kvar och våndades..
Våndades för att ringa hem till pappa..
Dels för att klockan var för jävla tidigt..
Och dels för att han skulle få predika för mig..
Men, jag hade inget val..
Det var bara att ringa och försöka hålla god min..
Snäll som han var..
Så körde han och mötte mig..
Och såg till att jag fick ett nytt hjul på bilen..
Och kunde ta mig därifrån..
Fast det gick oerhört fort..
Kändes minuter som sekunder..
Där man stod som på nålar..
Och bara väntade på att få höra hur klantig man är..
Men, en eloge till honom..
Inte ett ord..
Inte ens en enda svordom över något..
Antingen var det för tidigt på morronen..
Eller har han gett upp..
Och insett att jag är ett hopplöst fall..
När det gället bilar och allt som rör det..