manolito68

Jag har säkert skrivit om det förr..
Men, lika dysert känns det varje år..

När det blir mörkare och mörkare..
För varje dag som går..

Jag hör folk pratar om att det är mysigt..
Vilket jag aldrig kommer förstå..

Jag blir oerhört mycket tröttare..
Och knappast gladare....

Att jag blir deprimerad är en överdrift..
Men, jag lider av det här..

Det kanske upplevs som gnäll..
Och det kanske det är..

Men, varken kyla eller snö..
Är hälften så jävligt för mig..

Som när jag inte får tillräckligt med dagsljus..
Och då ska man veta att det här är bara början..

Det finns ju solterapi att gå på..
Och jag funderar verkligen alvarligt på det..

Jag vill nog bli en liten nallebjörn i mitt nästa liv..
Som går i ide när skiten brakar lös..8-)