Ångest..
Det här är nog..
Det tyngsta jag skrivit om..
Vi börja ändå lite lätt..
Med att ångra något dumt man gjort..
Och sedan svälja det..
Och snällt be om ursäkt..
Och hoppas den andre finner sig i det..
Och förlåter en..
Ångra något man inte gjort..
Svider väl säkert..
Men, känns kanske inte som något jorden går under för..
Så har vi den lite pinsamma ångesten..
Den som infinner sig dagen efter..
När baksmällan släpper..
Och minnet kommer tillbaka..
Kroppen ger en ångest dagen efter..
Hur snäll man än var..
Är säkert som ett straff..
För att man hällde i sig gift..
Det jag ångrar mest..
Är dom gånger jag sårat min sambo..
Aldrig min mening att göra..
Men, ibland blir saker fel..
Jag har dock tur som har en snäll sambo..
Som förlåter mig..
Livets värsta ångest..
Är nog utan tvekan..
Dödsångesten..
Räddslan för att det här tar slut..
Och visst skrämmer det mig..
Att en dag..
Då får jag inte vara med längre..
Och njuta av det bästa som finns..
Livet..
Att bota den ångesten är nog inte lätt..
Men, trots att jag inte är religös..
Så borde jag kanske bli Jehovas..
Då deras tro på ett livet är enormt starkt..
Och kan dom garantera detta..
Då lovar jag att..
Åtminstone fundera en runda..
På att bli en av dom..
Bara för att slippa..
Tankarna på att det roligaste som finns..
Kanske måste ha ett slut..