manolito68

Mitt är bedrövligt..
Och det har det varit så länge jag kan minnas

Jag har alltid haft svårt att hitta..
Till dom enklaste ställen..
Som jag verkligen borde veta vad det ligger..

Jag minns hur någon stannade mig..
O frågade vägen till Alvesta..
Och jag kunde inte förklara vägen dit..

Jag skämdes rejält efter minns jag..
Så nu vet jag hur man hittar dit..

Jag minns hur någon frågade mig..
Vilken väg åker ni till Stockholm..

Jag såg ut som ett levande frågetecken..
Och tänkte för mig själv..
Går det åka dit mer än på ett sätt

Jag har en skräckhistoria..
Där jag skulle visa runt min nya arbetskamrat.
Till ett par ställen här i staden..

Jag bommade helt det första..
Men, efter mycket om och men tog vi oss dit..

Det andra stället påstod jag mig vara helt säker på..
Men, även det stället blev det strul när vi skulle dit

Så när vi skulle till det tredje och sista..
Slutade det med att han körde före..
Och hans fru läste karta..

Han har aldrig bott här..
Jag har bott här hela mitt liv..

Ändå hittade han bättre..
Sorgligt men sant..

Tänk om jag skulle bli taxichaffis..
Skulle väl sluta med att..
Den som åkte med fick ta över..

Det händer att folk ringer till jobbet och behöver..
Hjälp med att hitta någonstans..

Då blir det att lämna över luren.
Så att någon annan får förklara

Jag har funderat en del på varför..
Jag har så dåligt lokalsinne..
Jag har min teori..

På att det handlar mycket om ointresse..
Jag har aldrig varit intresserad av att lära mig..

Hur man hittar hit eller dit..
Har alltid förlitat mig på att andra löser det..

Numera har ju min räddning kommit..
Ska jag ta mig någonstans själv..

Skriver jag alltid ut en vägbeskrivning från internet..
Och lyckas jag inte köra fel från den..
Så brukar jag komma fram..