Höga trösklar
I en lägenhet vi bodde en gång..
Fanns det inte några trösklar alls..
Det var kanon det..
Inga onda tår överhuvudtaget..
Men, det var väl inte riktigt det..
Jag hade tänkt skriva om..
Utan andra trösklar här i livet..
Som man måste ta sig över.
Ibland är dom så svåra och höga..
Att inte ens en studsmatta hjälper..
Men, jag får väl skylla på att jag är rätt liten..
Och därför inte kan ta mig över vissa..
Men, om man är runt två meter lång..
Kan man tycka att det inte borde finnas..
Några trösklar som är omöjliga att ta sig över..
Men, om man väntar och väntar och väntar..
Blir det besvärligt..
Och nästan i stort sett omöjligt..
Hur lång man än kan vara..
Givetvis borde man gjort något åt den tröskeln..
Innan den växte till himmeln..
Min fundering över det hela..
Är vad det är som tar emot..
Vad är det som är så svårt..
Vad är man så rädd för..
Jag tror sällan det blir värre bakom tröskeln..
Snarare tvärtom..
Man blir många kilo lättare..
Då man tagit sig mod..
Och tagit sig över den..
Och skulle det bli värre..
Tycker jag ändå man ska känna sig stolt..
Att man försökte och vågade..
Att sticka huvudet i sanden..
Det gör strutsar..
Inte människor..
Så kavla upp ärmarna..
Och våga..
Det värsta som kan hända..
Är bara ett par onda tår...
Som slagit i tröskeln..