SMS
Det är nog lite knäppt..
Men, jag minns mitt första jag fick..
Jag hade ingen aning om vad det var..
Det pep i telefonen..
Och jag fattade inte vad det var..
Jag minns att jag stannade till med bilen..
Och i displayen stod det "bannaner"
Jag minns att jag tänkte..
"Det här var ju jävla skumt"
Hans som skickade det..
Erkände det inte förrän långt efter..
Det var över tio år sedan och sms var helt nytt då..
Idag går det inte en dag utan jag använder det..
Jag skickar nog nästan mer sms..
Än vad jag ringer..
Man kan ju fundera på varför det är så..
Kanske kan det bero på att man får tala till punkt..
I min värld som idrottsidiot är det ju smidigare..
Det är lättare att skicka ett sms varje gång det blivit mål..
Än att behöva ringa..
Man kanske finns på ett ställe där det inte går att svara varje gång..
Eller inte överhuvudtaget..
Men, ett mess kan alla klara av..
Ingen som märker att man får det..
Och ingen som ser att man kollar av det..
Jag har lyckats lära min mamma att behärska det..
Men det går inte i rekordfart att få ett svar tillbaka..
Jag brukar skicka något resultat till pappa ibland..
Då tar han trlefon och går iväg till mamma..
Den pep säger han..
Och så får mamma läsa av den..
Undra vad det är för ny teknik om 20 år..
När jag får be min sambo om hjälp..
Jag hoppas det aldrig sker..
Utan att jag vill hänga med i teknikens under..