manolito68

Det är något som har intresserat mig hela livet..
I alla dess former och tillfällen..

Jag kommer ihåg hur jag som 5-6 åring..
Bad min mamma att sätta ihop olika räkneuppgifter..

Och när jag hade räknat ut det hon gjort..
Ville jag bara ha mer..

Jag minns inte..
Men´, har fått berättat efteråt..

Hur jag satt som liten knatte på en släktträff..
Och sa till min faster att jag vet hur gammal du är..

Faster tittade med stora ögon..
Och jag rabblade upp hennes födelsedata..

Och så var det igång..
Den ene efter den andre..
Frågade..
Och jag kunde dom alla..

Jag vet inte om släkten..
Var imponerad..

Eller trodde jag var helt knäpp..
Jag är rädd för att det var det senare..

Jag har också alltid haft lätt för huvudräkning..
Men, på grund av miniräknaren så försvann..
Nyttan med att kunna det egentligen..

Jag var hela tiden inställd på ett jobb med mycket siffror..
Men, det blir inte alltid som man tänkt sig..
Jag var väl för lat..

Men, fortfarande skulle jag kunna tänka mig att jobba..
Mer med siffror än jag gör..

Men, exakt vad som skulle passa mig vet jag inte..
Så det kan ju bli lite svårt då..

Jag får nog nöja mig med att..
Leka med siffror på fritiden..

För lite är väl sanningen..
Att när det blir ett jobb av det..
Är det väl inte lika spännande..