Mobilen

Idag är det en sådan självklarhet..
Och det känns nästan som man alltid haft det..

Man glömmer fort hur det var utan..
Och man undrar hur man verkligen klarade sig..

Men, visst är det både på gott och ont..
Att alltid kunna bli nådd..

Jag tycker dock att det är mest fördelar med det..
För det går faktiskt stänga av den..
Då man vill vara ifred..

I början hade jag svårt att låta bli att svara..
Man var väl för myfiken..
Och man trodde väl att det var viktigt varje gång..

Jag minns min första mobil..
Den var stor som en tegelsten..
Och gick inte ner i en vanlig byxficka..

Fast än värre var ju dom bärbara telefonerna..
Som var föregångarna till mobilen..
Man fick ha med sig ett stort bilbatteri..
Det var rejäla grejer det..

Med tiden blev dom mindre och mindre..
Idag är dom så små..
Att det är svårt och hitta dom..
T.o.m i fickan..

Ett annat problem som uppstår med det..
Är när min pappa ska slå in ett nummer..
Han har nämligen väldigt stora fingrar..
Det blir både två och tre siffror samtidigt..

Det är också lite roligt och se hur olika folk använder sin mobil..
Jag har med min i stort sett överallt..

Det enda ställe jag absolut inte svarar i den är kyrkan..
Medan vissa andra inte ens vågar ta med sig den in på stormarknaden..

Men, samtidigt tycker jag man ska vissa andra respekt..
Jag minns hur min mamma berättade när hon jobbade i affär..

Och fick ibland vänta på kunden..
För att han pratade i mobil.
Det är dålig stil..

Sen har vi ju den perfekta uppfinningen..
Handsfree..

Jag kan numera gå och prata för mig själv..
Som jag alltid gjort..

Utan att bli idiotförklarad..
För dom tror ändå bara att jag pratar i telefon..

Sen har vi att köra bll..
Och prata i mobil..

Jag gör det..
Fast jag vet att jag inte borde..

Jag tycker definitivt det ska förbjudas..
Allt för många olyckor sker pga just detta..

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback